Monthly Archives: augusti 2008

luddigt

Snart är domingo över. Så jävla fult namn på en Söndag. D.O.M.I.N.G.O. Låter ju för fan som nåt peruanskt sällskapsspel, ett zigenarnamn eller nån ful jycke på flykt från ökenstorm. Eller en sån där rullande buske som blåser förbi i alla jävla ökenfilmer. Då skärpan är på ett par boots i pytonskinn med sporrar på och i bakgrunden blåser den där förjordade ”domingon” som jag kallar det fram. Någon som vet vad de heter de där buskarna? För inte fan heter de domingo i alla fall. Tyvärr.

Domingo?

temavecka

Nu börjar min temavecka, jag har bestämt att jag skall leva lite som på mellanstadiet. Bara ha en skål med lappar o ämnen så får nån jävel som är här på besök dra en varje söndag. I dag drog jag en. Det blev Ingemar Bergman vecka. Googlade efter bilder på honom nu som jag skall använda mig av. Shit, det ser verkligen ut som om det lukta stuvade ärtor hemma hos honom och att han själv luktar kaja (FÅGEL) blandat med tidningsförvarslukt. Han gillade slip overs över skjortan, sleep overs också för den delen. Snubben hade fan nio kids och en kvartett och en halv fjärs hustrur. Nu skall jag se Fanny och Alexander. Jag summerar veckan nästa söndag, om jag inte hinner ta livet av mig innan dess.

Förresten? Kan jag få livmodercancer av min Lap Top när jag har den på magen i soffan? Strålning o sånt ni vet..

Det finns hopp

Jag tror det finns såna som jag därute, men jävligt få – då man stöter på en sån så känner jag verkligen att det är samma ”art”. Som inte tycker att jag måste ha haft en svår eller hemsk uppväxt bara för att jag drack ur vattenpölar när jag var törstig (orka springa hem o dricka mitt under mamma-pappa-barn leken med Jimmy, han sprang ju för fan snabbast i hela kvarteret). Då var det enklast att sörpla i sig en skvätt där vattnet legat stilla längst, annars riskerade man att få det lite grumligt. Att nederbörd var försurad eller full av typ radon redan när det föll var inget jag kände till. Huvudsaken det SÅG rent ut. Jag undrar varför jag gjorde vissa saker när jag var liten. Händelserna började alltid såhär: ” Undra vad som händer om”…. Så jag sket på Malins röda bord i hennes rum när jag var 4, bajjade jämt i alla trappuppgångarna på Meteorgatan, kissade i Veronicas papperskorg där gamla läxppper låg o inte förrän efter två veckor märkte hennes mamma Ann-Charlotte som använde vit kajalpenna detta efter otaliga timmar av undran varför det luktade amoniak i hennes rum. Jag köpte en dansmus o gömde under sängen i en kartong, låg och juckade på en stam i skogen bakom det röda dagiset då jag hittat pisseblöta porrisar och verkligen suttit o pusslat ihop dem i timmar.

Minns ni ALLT ifrån er barndom? Jag minns när jag lärde mig att gå för fan! Hur långt tillbaka kan man minnas egentligen? Jag minns alla mina kompisars telefonnummer och adresser från lågstadiet, alla nior som gick på högstadiet när jag började ettan. Har inte glömt något.

Sen går man förbi någon man gick i högstadiet tillsammans med och så känner de inte igen en. Då undrar man ju om det är mig eller henne det är fel på. Är hon bara en sån där medelmåtta som helt enkelt inte har ett terrabyte minne, eller är det kanske jag som behöver hjälp i form av terapi eller elchocker kanske? Jag vet inte, men ibland känner jag mig som en utomjording. Som om jag är nåt jävla virus. Jag skiter i alla som sitter hemma och tänker: ” amen Guuuud, vad är det för speciellt med dig då”? Nånting är det, och jag skall fanimej komma på´t.

Någon som känner nån svart madam som kanske kan hjälpa mig?? På någe vis..

mushelvete

Jag ogillar skarpt sättet min man håller sin hand på sin mus till datorn. Den ser likom så defekt ut på något sätt, typ helt hysteriskt klickvillig. Som att den skall boka de sista tågbiljetterna till evigt liv. Kan han inte bara sluta vara så rookie och använda sig av musplattan som kommer till Lap Topen? Fan alltså.

Tjej på 26 vårar söker..

Hej, jag är en tjej på 26 vårar som söker kompisar. Då jag fick barn försvann mina vänner. De flesta.. Jag söker dig som är road av bajs, fis, knull och mobbinghumor och inte har något emot min fd kriminella husband. Utmaningen ligger i att du även skall vara medveten om saker och ting. Gärna känna till vad ambivalens betyder och vem Claude Monet var. Du får gärna vara lite haj på det där med kläder och utseende. Behöver inta alls vara snygg, för där är definitionerna olika. Dock ha din egen softa stil som du kör på helt ut. Sen till det viktigaste. Du skall inte ha en kille som indirekt bestämmer över dig så vårt umgänge är begränsat till hans villkor men att du ursäktar dessa med de sämsta ursäkterna som finns och låtsas att du är independent, du får gärna höra av dig, men fan inte bara för att tjata varenda jävla dag – hör av dig om du vill planera in nåt ball eller om du vill hitta på nåt spontant, RING INTE för att inget sedan blir av. Spontana planer som att kanske åka i väg och meta naken, sitta i ett bibliotek och läsa om intressanta saker, lyssna på musik i naturen med ett par högtalare så vi kan jamma med, sno en eka i nån sjö eller andra bildande saker. Har du unge är det bara ett plus. Gärna i Fridas ålder. Musiksmaken får gärna vara similar. Inget Basshunter fan tack.

Vi kan ligga med varandra om du är snygg också, eller hel och ren åtminstone – till och med orakad.. Shit, jag är desperat. Men hör av er.

fismysterium

Undra hur en fis som man släpper på en mikrosekund kan lukta? Bode det ändå inte ta typ minst tre sekunder innan odören når en. Om man tex. sitter på golvet i lotusställning och har byxor på sig?

Fick reda på i dag att min mamma går omkring med guldtior i skorna för att det bringar lycka. Det kan inte vara bekvämt. Några andra tvångstankar hon har är: tandtråd – hon tar fram den där rullen efter VARJE gång hon ätit. Oavsett om hon är på fancy resTAURANG (rolig stavning om man uttalar det precist) Tandtrådar sig helt ogenerat bland folk. En annan grej hon har för sig är att man absolut inte får kryssa över dagen i Sverigekalendern om man inte skall gå och lägga sig, dvs avsluta dagen. Nässpraysmissbrukare.

Hon kör i sig en flaska om dagen och ursäktar sig med att den är utan konserveringsmedel. Men det som roar mest är att hon kan sitta hemma hos mig och njuta av jordgubbarna från Belgien och säga: ” Gud vilken skillnad det är på Svenska och osvenska bär, jag skulle aldrig äta en gubbe från Belgien”. Tänk om hon visste att i det här hemmet kör vi med belgiska, kantonesiska, etiopiska eller bengaliska jordgubbar.

Wrestlingkväll

Min man ligger och kollar på Wrestling. Tjejen med vita och cerisa tjafs heter Glamazon. Hon möter Glamourella med getingdräkt, den är ihopsatt med pop-nit. De knäcker, bänder och headbangar vartannat med sina extensions. Har säkert jättelånga klittor också.

Jag sitter på golvet och föröker komma underfund med hur olika vi är – jag och min man. Jag hade gärna sett en hård dokumentär om tjeckiska sömmerskor som lever under förhållandevis sämre villkor än undersköterskorna i Sverige. Eller ett program om barocken.

Wrestling var bara coolt på fredagarna när jag var 12. Fan va han den där Tatanka var grym, han rökte fredspipa och hade fransmockasiner. Om jag vore indian hade jag i alla fall velat heta Kåta järven.

Finsk ångest

Undra egentligen vad det är för något? Men jag tror jag har det. Sökte mig till skogs i dag där jag gick omkring och mumlade för mig själv bland böckerna. För det är väl det trädet Bok måste heta i plural? Eller man säger nog Bokarna, fast böckerna lät mer roande. Jag luktar eldad ved, kom någon sån bris från nånstans. Klämde i mig ett helt paket med Wafers också. Sen kom mina sjuka sidor fram. Om någon har en diagnos för detta så välkomna att ge er syn på saken.

Jag började tänka på min Frida som gick nedanför mig och nynnade på ” hejja mamma, kick umöö de e de sushen gööö”. Om jag hade sprungit därifrån eller gömt mig o lämnat henne där i skymningen. Vad hade hon gjort då? Hade hon gråtit febrilt och LETAT eller vad hade hon gjort? Hade hon gått ut på bryggan och drunknat? Det är ett ständigt bollande med dessa hemska tankar i mitt huvud. Att hon är helt utelämnad och hjälplös för såna handlingar OM jag hade varit en psykopat – vissa barn råkar ju faktiskt ut för sådant. Ni som börjar leta upp nummer till Socialtjänsten – fortsätt läsa. Jag tycker det är så hemskt på något sätt att barn är så trygga i förvaret hos sina föräldrar, de litar helt och hållet på dessa. Men att detta missbrukas och hemska saker händer. Se bara på stackars Bobby.. Som jag tycker vi ägnar en tanke åt i dag!
Sen tog jag upp henne och satte min mun mot hennes svala kind och bara andades in. Hon är min själ denna lilla flicka. Är sne på mina kompisar också. Att det alltid är jag som skall dra i stringsen jämt. Orka umgås på era eller era killars villkor jämt. Jag tror jag skall börja gå på Pusterviksbaren om fredagarna och skaffa mig massa såna skummiskompisar som förgyller sina dagar med att lukta i gamla böcker BARA för att det luktar litteratur. Statusen på Al Fakirfronten är fortfarande brutal.. Jag tror jag skulle kunna bli stalker faktiskt. I mitt huvud så tror jag verkligen att vi är i hop. Sen såg jag Ilce bredvid mig i morse.

En vanlig dag


Fick sova till 9.43. Sen kom själen själv intassandes till vardagrummet där jag för övrigt sover och mumlade fram ett hej bakom nappen. Själen själv hade i dag brun napp med en igelkott på. Min murkla läker äntligen och i dag såg det inte ut som om Ron Jeremy hade dunkat på mig i dajmen längre. Men visst får jag gå lite kobent ännu. Ingreppet är det bästa jag gjort, men det har varit jobbigt. Ibland har jag nästan fått attack för att jag trodde det blviti infekterat och att mördarbacillen skulle käka upp min klitta och hela min personlighet skulle tyna bort. Hursomhelst har dagen varit rätt inspirationslös. Jag satte igång och var helylle i två timmar med ett stort jävla kanelbullsbak. Frida tog en tugga, stötte bort bullen och sa: ”fädit”. Hon ville alltså inte ha. Nu skall jag avsluta det här sämsta inlägget och smörja murklan. Imorgon skall bli en bättre dag.

Bluesen gör en till världens coolaste

Blues in my heart. Kan man få mer lust och ryck i kroppen av något annat? Svaret är nej. Axlarna börjar rycka av sig själv, nån sorts rytm och taktkänska man inte visste fanns dyker upp. Man tror helt sonika att man kan spela munspel och sjunga: ” wouu wouu wouu yeahhh” tills man blir så där sexigt hopplöst hes. Eller låta fingrarna gå i racerfart över ett piano sådär klingklingklingklingkling asfort. Man är coolast i världen med den där rynkan mellan ögonbrynen som trollas fram samtidigt som man lever sig in i sången och NJUTER till fullo i ett enda stort digg. Detta gäller de där fartfyllda låtarna. Sen finns ju de där tungt deprimerande Blues låtarna. De är så jävla fetetunga. Som bly fast ännu tyngre. Det enda man kan göra är att hoppas på regn, ett mörkt rum och som enda sällskap avnjuta whiskey och cigg i en nedsutten fåtölj. Det ÄR stämning. Kom att tänka på vilken fruktansvärd tid vi lever i musikmässigt sätt. Det produceras KNAPPT något bra. Men alla dessa underbara musiker som finns. Saxofonister, violinister, munspelare, basister, gitarrister som är stommen bakom all bra musik. De skall fasen ha en eloge, alla de som aldrig syns men de som kokar ihop blues och andra musikgrytor.

Jag skall någon gång i mitt liv resa till USA på bluesklubbar – helst med min far. Det är en dröm. Sitta och skratta med underbara musikälskare som passionerat älskar precis som jag. Jag önskar att jag fick kunna spela munspel så där brutalt bra, fan vad jag hade jammat och hållt i gång… Stampat med benet och rockat med överkroppen helt spastiskt.

Ett enda ord: PASSION