Kul på muren – skitroligt fast farligt


Bolibompa som vi alla vet vad det är för något är väldigt frekvent i mitt liv numera sen man fått barn. För det mesta är det inte kul, men när Nassim Al Fakir, brorsa till Salem Al Fakir dyker upp i rutan blir det genast andra bullar. Han står där med sitt krull och sin glugg – och så det där SKRATTET. Han har en lite så där gnällig röst med ett rejält klang i. Jag som mamma,som bara skall sitta med brevid min dotter kan inte låta bli att nästan bli lite småtänd på den här snubben. Jag har bara fått för mig att han är en mystisk lover.

Undra om han har tjej, undra vad det är för tjejer han haft och främst hur han är att vara med. Jag tror att han gillar lite bohembrudar med en skvätt funksyle. Det skall vara baggy, fast sexy baggy. Linda Rosing går säker även om de tu var de sista på planeten.
Hursomhelst har han en sketch som heter: ”Kul på Muren”, där han sitter bredvid sig själv på en stenmur och drar skitkassa skämt till just sig själv som sitter bredvid. Efter skämtet brister han ut i ett asgarv och ramlar helt sonika baklänges och den ene Nassim sitter kvar. Detta är så hysteriskt roligt. Tycker jag.

Frida spärrar upp ögonen och söker kontakt med mina, ryggar sig framåt mot mig och säger med skräck i rösten: ” Mamma, inge faja killen tattajj”. Mamma, ingen fara när killen skrattar. Vet inte om det är skrattet, sättet han ser ut på eller om hon blir rädd för att han ramlar, men det är så gulligt att de hur fasanfullt hon tycker detta är.
I går hade i alla fall min pappa som är stel, konservativ och allmänt befriad från skojerier till vardags kräftskiva i går. Han var softare än Adam Sandler och då är man soft. På med Curtis Mayfield, funkens och soulens master. Han levde sig in så mycket, han var så lycklig för att hans döttrar hakade på. Vi stod i mörkret på hans veranda som faktiskt mer liknar en dansbana och körde delikata moves till musiken som spelades med högt decibeltal, inget stiff trams utan real moves. Det var den roligaste kvällen jag haft på länge. Önskar någon kunde föreviga den där stunden med hjälp av film. Fast det är rätt underbart att bara minnas, mer kreativt. Förresten måste jag bara nämna rundpingisen med straff som följd omman råkade missa.

I dag har jag varit lite tung i huvudet, lös i magen och väldigt trött. Det regnar och så.. Klockan fem skall vi käka middag med Pappa m familj. Jag sätter en lax på att han helt och hållet är sig själv i dag och att kvällen i går är låtsasglömd. Fast jag innerst inne vet att den etsat sig fast värre än rost på en röd Opel omega.

Förresten, R.I.P Bernie Mac. Orättvist att bli av med en sån som dig. Du skänkte mig mycket glädje vid ett flertal tillfällen. Tack för det!
Annonser

Posted on 10 augusti, 2008, in bernie, frida, kul på muren, Nassim Al Fakir, opel, pappa. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: