Månadsarkiv: augusti 2008

Krabbfiske?


Hittade detta i min mammas resväska kvällen innan hennes avresa till Grekland som jag för övrigt inte alls är särskilt glad över då jag vill ha min mamma här för jämnan. Hon förklarade i alla fall att det var tvättlina. Tråkigt. Hade varit mycket roligare om det faktiskt vore Krabbspö. En mamma på 45 vid strandbrynet som sitter på knä och fiskar crabs,det vore en syn det.
Annonser

I have to release myself

Känner mig fängslad och har ju gjort detta i hela mitt liv. Men samtidigt har jag väntat på att något skall släppa mig fri och jag får bli den där fågeln som släpps ut i det vilda efter att ha fått recovery i fångenskap. Jag vet dock inte vart jag skall flyga eller häcka. Men jag vet att flyga, det skall jag. Varför är jag proffs på att ha önskan men aldrig uppfylla den? Jag måste bli bättre på det där. Jag är för bövelen snart 30. Life is too short verkligen. Jag har åstadkommit Frida och ett äktenskap. Det involverar fler än jag. Men jennie – bara Jennie, jag som individ är fastkedjad i en kraftig kätting. Jag skall ge mig ut i den världen jag ser i mina drömmar. Jag är så rädd för att jag måste offra dyrbara saker. Men det är dags att tänka på sitt eget kött och blod. Tack och lov innefattar det min underbara dotter.

Man får leka och drömma sig bort-det sa min mormor..

Satt ock skrev kärleksbrev i dag. Eller låg. I mina sängkläder och bara drömde mig bort ifrån verkligheten. I en annan värld är jag passionerat ihop med ingen annan än Salem Al Fakir. Han plingar på sin synth om morgnarna på golvet nedanför en virvelvindsdrabbad säng. Inget fancy hem, väldigt simpelt, en liten tvåa på Söder. Vi har massor med udda tesorter i våra skafferier som är stora och gula inuti. Från 50 talet. Det finns bara en säng och en klädhängare i sovrummet. Men dock en underbar parkett som luktar kåda och ett ljusinsläpp som inte är av denna värld. Där vaknar vi upp til morgonsurret utanför och njuter av backande sopbilar och av att känna livet pågå nedanför oss. Tv:n är så gammal att det inte ens finns fjärrkontroll till den.
I ett par väldigt för stora mjukisbrallor och vitt brottarlinne ser jag min soulmate sitta på golvet med krökt rygg och en penna fastsatt i den allt förlockiga luggen. Han hör mig inte och jag stör honom inte. Jag studerar honom med ett brett leende och går och sätter mig i köket och läser mina dagstidningar. Det är minusgrader ute, iskallt. Jag beger mig ut på en promenad och njuter av de frostbitna träden som droppar av sig från solen. Sen skall jag på fotoutställning i jobbet. Men jag kan inte gå till jobbet svettig så jag beger mig hemåt för en dusch. Jag låser upp dörren som är lite trög, slår av mig skorna och ser hans smörgås ligga kvar på köksbordet. Osten har börjat bli lite hård på kanterna och gurkan helt sladdrig. Jag tar en handduk i skåpet i hallen och går förbi sovrummet. Där sitter han. Så vacker när han skapar. Ögonen flackar över tangenterna samtidigt som hans tumme, pekfinger och lillfinger bildar ett maraton i ljud.

Det ryker om mig när jag stiger ur duschen, jag får dra handen över spegeln som immat igen av hettan från vattnet. Bakom mig ser jag en brun krullig kalufs. Det där leendet. Ögonen som erövrat min själ. Han böjer sig framåt och luktar mig på tinningen och ner under min örsnibb mot halsen. Tar ett djupt andetag, jag ser att han blundar i spegeln. Sen går han med halvslutna ögon tillbaka till golvet och sin synt.

slam dunk the funk

Kollar basket OS final. Sikken jävla match. Vilka slam dunks, Kobe Bryant sätter trean och sätter fingret iskallt mot munnen och säger bara: ” Schhhhh, I´m the man”!!! Spanien har kämpat in i slutet, men det ser kört ut. Men de gjorde en jävla match, de skall ha all jävla creds.
Men det är det där lilla extra som fattas och vet ni vad jag tror det är? Hudfärgen faktiskt. Refererar till filmen från 90 talet.. Visst kan man komma nära, men det är det där med pigmentet som gör det. Undra varför egentligen.

Känn, det luktar HubbaBubba

Jag och mina bröder brukade köra en lek-ett internt krig kan man också kalla det. Man pillade sig i röva o så kom man på en trovärdig beskrivning på att man verkligen luktade HubbaBubba, jordgubb, vaniljdoftgran eller brottarmatta på fingret. ALLTID gick någon på det, år efter år efter år.. Det var lika roligt varenda gång som personen som luktade intresserat förstod vart fingret hade varit.

Jennie, vart ligger Skaraborg?

Ville bara dokumentera en lördagskvällskonversation med min man. Vi sitter givetvis i varsin soffa med varsin laptop i knät. Jag ligger bekvämt och ergonomiskt eller vad fan man nu säger när man tänker på hållningen och att man skall orka dansa foxtrot på hemmet när underhållning bjuds en gång om året då man blir gammal. Sånt skiter min man i. Han lever här och nu, tänker aldrig på mer än det som är. I nuet liksom. Lite som en guldfisk.
Här kommer lite av våra samtal:
Han: – ” Jennie, var ligger Skaraborg”?
Jag: – ” Har du aldrig hört den låten: Vi äro musikanter fast vi från Skaraborg, vi kan spela fio lio lio lej. Där ligger det” (för det första har jag ingen aning om vad den texten skall betyda eller ens hur texten går ,vadå vi äro musikanter, fast vi från Skaraborg?, sen att jag sa låt gör det hela ännu mer osunt kul. En låt är typ Roxettes Joyride, detta är ju fan en sång, en sång som typ ekorrn satt i granen.
Han: – ”Är det typ i Skara”?
Jag: – Asgarvar åt mitt eget skämt på häxviset. Inget Arielskratt eller Snövitskratt vill säga.
Sen blir det tyst.
En annan dag satt vi och åt middag, istället för att summera dagen eller något annat vuxna gör var det första jag kläckte: ” Undra vart den här makrillen har simmat, tror du den simmat under Tjörnbron” Varav Ilce säger: ” Nä, jag tror den har simmat ut mot Vinga Fyr”..Aha, det tror jag med då svarade jag. Sen blev det återigen tyst.

Vete fan hur man länkar så jag länkar i ett inlägg

rolig blogg

eisasliv.blogg.se

Sagan om "Bokken" mormors kiss

I vår familj kallar vi det kvinnliga könsorganet för Bokke. Jag vill få rätsida på detta genast. Min mormor som var en storvuxen kvinna med väldigt dåliga tänder och svart hår fast hon inte ens var 40 fyllda, hon hade en Bokke. Bokke härstammar från ordet buske. Min bror Fredrik råkade se denna buske som han uppfattade det som en dag innan hon hunnt slå sig ner på den lilla ringen. Det var på lilltoan i vår avlånga hall på Meteorgatan 14, 1988. Han var då tre år. Sen den dagen stod han och storgrät och slet i hantaget utanför dörren när mormor urinerade eller gjorde nummer två. Hon var inte den typen som väntade med den bruna stocken tills hon kom hem. Det lät ungefär såhär: ” Mommo, nälla mommo, ja vill se på bokken, snääääälllllaaaaa mommo, visa bokken”
När vi sov över hos min mormor några år senare mins jag att vi (håll i er nu) brukade fnissa och böja oss ner och lukta på soffan där mormors Bokke hade suttit. När hon reste sig upp sänkte antingen jag eller Fredrik ner näsan i den slitna låtsasskinnsoffan och drog ett kraftigt sniff. Luktade det så nickade man så den andre kunde prova och hålla med en. Detta snabbt innan mormor kom tillbaka. Det var lika roligt varje gång. Jag satt nu precis och googlade ordet Bokke.. Finns en tysk låt som heter ” Hier kom die Bokke”.

Nu ligger alltså jag här med min tillsynes svulstiga bokke och undrar när den skall börja bete sig som vanligt. Orkar inte ligga ner längre. Jag minns inte ens att jag hade såhär ont efter att ha klämt ut Frida ens. Kanske skall ut o palla vinbär i den hemska grannens trädgård och göra någon läkande huskur och smeta på. Gud vad jag avskyr den grannen. Honom skall jag nog skriva om i morgon!

en parentes bara

Tror jag vill ligga med hon den där Marta som spelar fotboll. Hon är het faktiskt. Lite åt det maskulina hållet fast ändå en snygg tjej.. Sen att hon pratar ”denna swenskan” med en portugisisk brytning gör ju det hela ännu mer ”passion”. Hennes lår också..

Sen finns ju min lilla Selma Blair, som om jag vore homosexuell hade jagat tills hon inte orkat stå emot mera.

Men nu är jag ju gift med min man Ilce och får nöja mig med det helt enkelt.. Det är efter omständigheterna inte så pjåkigt fast det där med ”passion” är långt borta. Kanske skulle börja på buggkurs eller något annat hett för att tända den elden som aldrig brunnit? Passion och flammande lustar har aldrig varit vårt signum riktigt. Vårt signum har mer varit: Slappa hemmakvällar där tyngdpunkten ligger på glädjen att snart få smaka på den där chokladpuddingen som väntar på oss i kylen. Sen deckar vi oftast. INGEN BILD// slut på inlägg.

Om jag inte vore gift

Då hade jag letat upp Owen och eliminerat diverse självmordstankar som han kan tänkas ha. Han är naturlig och så orginellt vacker. Dallas snacket, plutmunnen och den där mjuka livsfarliga blicken..