Temaveckans knock out

Jag skall bekänna en sak. Något jag fanimej skäms över. Jag hade aldrig sett Fanny och Alexander. Nu sitter jag här i ett mörkt vardagsrum och är mållös. 26 år gammal och detta är ett moment som jag kommer minnas hela mitt liv. Det blixtrar ute, är becksvart men himlen skimrar i grått. Döden, livet och allt emellan har snubben som luktade stuvade ärtor förmedlat. Temaveckans första aktivitet är avklarad och jag är så glad att jag lever och fick ta del av detta. Inte en enda sekund förspillde jag, filmen hade min totala uppmärksamhet. Varje ord, paus, rörelse, steg och miljö fick mig att vilja sluta andas bara för att inte missa någon detalj.

Jag skall försöka ge mig in i Bergmans värld och försöka tolka, låta saker förbli gåtfulla. Men en sak jag skall lova mig själv är att inte låta honom bli en klyscha. Det är så lätt att hylla eller göra det motsatta. ” Ja, Bergman – giganten”. Så har jag tänkt innan. Men vad visste jag? Vad vet man någongång om honom? Han är och förblir en gåta. Så skall jag låta honom vara.
Annonser

Posted on 3 september, 2008, in Uncategorized. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: