infektion

Relationen i mitt liv är så infekterad. Jag vet inte vad som skall hjälpa? Jag spelar inte teater framför andra eller utåt sett, är bara hövlig med hjälp av det sunda förnuftet. Jag lider i min tysthet, samlar allt i botten av min kropp.Verkligen lider av det öppna sår som bara verkar bli större och större – jag är rädd att detta skall resultera i elak cancer eller annan fysisk åkomma då jag vet att detta sker i många kroppsliga själar. Jag känner mig våldtagen av närhet. Enbart Fridas kropp och beröringar är av godo för min själ. Mina drömmar håller mig på benen och uppmuntran jag får av kära hjärtan i mitt liv. Ungdomen är befintlig med dock så avlägsen. Utveckling fortfarande så möjlig. Materialismen käkar upp mig, slukar mig och är en törstsläckare i de svåraste stunder. Hemsk och bisarr sanning som jag tack och lov bemästrar att känna till. Men dock inte hållbar. Stunder av lindring är inget bot, bara dämpning av det onda.

Jag hade önskat så att segla skeppet i hamn, men det driver på stormigt hav bortom all lycka och glad älskande tvåsamhet. Det driver i sanningens hav och är på väg att förlisa. Livbojen är en liten själ av ens eget kött och blod. Med hjälp av denna skall jag sakta flyta i land och bygga hyddan som till en början kanske kommer vara mycket ostadig och blåsa omkull. Sen kommer man finna vägar att stärka den och en vacker dag när man minst anar kommer belöningen i form av stabilitet som varar förevigt.
Annonser

Posted on 22 september, 2008, in heartache. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: