Monthly Archives: oktober 2008

Mor

Min mamma är här och sjunger ”Stad i ljus” samtidigt som hon roffar åt sig Hönökaka och kaffe. Nu sörplade hon i sig den första slurken och drog av plasten från min hushållsost. Sjunger ännu ”Stad i ljus”. Hon varvar tre meningar om och om igen.. Jag sitter bara och tror att jag har cancer. Vågar man ens säga det till mamma som direkt blir Krösamaja och frå… Ajoj, nu bytte hon till ”Jag trivs bäst i öppna landskap” och tillade: ”Den vill jag ha på min begravning, Jennie.” Hon är på funeralmood i dag hör jag. Måste va Bretts bortgång som präglat henne. Ni skulle bara hört slutfanfaren på ”Öppna landskap” nu.. Näääära haaaaaaaaaavet viiiiiiiiiiill jag bo (jag bo gick asfort)

Tillägger även frågan hon ställde innan psalmerna:

”Jennie, skulle du vilja bli begravningsentreprenör?”

Jag ba: ” Ja för fan, det har jag alltid velat-liksom!”
Mamma, jag säger då det…

Annonser

samtal

Berättade för min svärmor i dag att jag trots lycklig tillvaro har något tråkigt som vilar över mina axlar men jag kan inte sätta ord på vad. Fick rätt återigen tyvärr. Mamma ringde nyss och min första fråga var genast: ”Vem är det nu som dött?”

Brett var en Australiensisk kakelsättare som tyckte om turkietresor och öl. Hade två söner som med all säkerhet är brutalt ledsna nu. Brett var en sån där karaktär man skojade med OCH om. Alla var vana att se honom på sin rosa dambajk varenda dag eller om lördagarna ute med doggen i morgonrock, barfota och en mellis i handen. Karismatisk och fröjdefull med sin accent from ”down under.” Brett var så glad att hans familj skulle komma därifrån och hälsa på den 2 december. Då skulle hans lever vart utbytt och ny.

Nu finns inte Brett mer. Sjukt det här med döden. Hans kängruflagga fladdrar i vinden här utanför på hans nyinköpta radhusgavel. Precis som den gjorde i förrgår, förra veckan, i går. Hoppas du fått komma hem till ditt Australien nu och att du finner den ro jag tror att du längtade efter.

Vi gillade dig ”Bjett”

Byt ut kungen mot ungen

Den okrönte kungen. Motivering är olämplig då jag inte är verbalt förmögen att ens försöka mig på att beskriva denne talang. Det finns bloggar-och så finns det bloggar. Detta ÄR blogg of the bloggs. En mixtur av personliga hjärtefrågor och allmänintressanta saker som kan bli hutlöst kul. Ju längre man kommer i sitt läsande-desto mer förstår man hur mycket man har att lära. Stilismen är utsökt och allt känns genuint och snällt. De som uppfattar honom som elak eller dum på något vis är de som behöver ta sig en funderare på om de hajjat rätt i livet känner jag.

Jag är så glad att det FINNS duktiga skribenter/bloggare som verkligen vågar! Denne förtjänar hursomhelst en stor stor fanfar och alla besökare i sfären vi rör oss i. Inte för fin statistik, utan för ett uppvak! Vakna och följ denne mans ord-varje dag.

Gör det.

Jag glor

Jävlar vad jag glor och fantiserar om folk i kommunaltrafiken. Det är min stora passion i livet. Att sätta sig på en buss och tvärglo hela vägen till Orust på en och samme person. Civilstånd, musiksmak, möblemang hemma, besökta resmål, hur ser kudden ut som personen i fråga har i sin säng, när bytte denne sängkläder senast, sexuell debut-hur såg det ut, onanerar frekvent, på väg var och svaga kontra starka sidor????? Man kan ju få reda på rätt mycket genom att glo, men kan även helt och hållet vara ute på fel spår. Killen i mexikansk poncho och bongotrumma i snöre på ryggsäcken kanske är snobb på väg hem till en sjötomt by the sea. Hans farsa kanske hämtar upp honom en en Porsche cayenne turbo med feta fälgs?

Jag har i alla fall funnit min absoluta favoritblogg. En rätt i tiden… blä.. Denna blogg förtjänar ett eget inlägg. Kommer ovanför.

A decade

Sinnesjukt att det är ett decennium sen eldsvådan tog livet de 63 liven. Förtorten drabbades hårt. Angered värst om jag inte minns helt fel. I dag känns inget annat rättvist att skriva ett par rader till de som inte fick bli vuxna och till deras anhöriga. Jag var hemma hos min far och fick inte gå ut den kvällen då han menade på att vi aldrig sågs. Jag tror inte jag hade gått dit ändå, men det fanns andra som tyvärr gjorde det. Camilla-min kompis sen dagis, Hanna-min högstadiekompis, Emelie-min kusin och många fler bekanta men även för mig okända som helt enkelt bara hade oflax. Vad åt de sista gången? Vad var de sista orden, den sista tanken och förstod de allvaret? Tumult, de som levde därinne och hört decibel efter decibel stiga för att sedan sakta avta igen och förstå att tystnaden betydde död. Kanske låg man ovanför någon och följde andningen tills det var stilla. Jag kan aldrig tänka mig hur oron, paniken och faktumet att min son/dotter inte skulle komma hem eller hade kommit hem kan ha varit. Hoppet man har haft in i det sista. Alla rum som lämnats ostädade för att man haft bråttom och som aldrig besöktes igen av ägaren. Färden i en korridor för att kanske få identifiera sitt barn.

Detta drabbade tusentals människor i nedstigande led. Göteborg en stad i sorg, men så förenad. Marschaller är dödens doft för mig, den där rökiga, plastiga doften, mår illa av att folk använder sig av dessa på högtider som nyår osv. Även färska blommor symboliserar elände, begravning och sorg. Jag kan inte förstå att dessa människor är lämnade i sin tonår och vi som är lika gamla som de var när de försvann nu är vuxna. Allas minnen lever så verkligt kvar, men ni är fortfarande bara 14, 15 eller 16 år gamla, trots att ni lever med oss hela tiden och borde vara vuxna.

Jag vill skänka ALLA mina tankar till ALLA er som drabbats, helst till er som förlorat sina barn och syskon. Men även till er som fick uppleva denna fasansfulla natt. Kommer aldrig förstå eller acceptera hur grymt livet kan vara.

I dag tänker vi mycket på er allihop! Shirin, du är inte ensam!
Avslutar med en låt som får tiden att rinna tillbaka till 98. Lyssnade på den i bilen på väg hem i pappas 850 efter Camillas begravning. Att se en mor begrava sin 16 åriga dotter.. *tårar rullar ner för mina kinder*
http://www.youtube.com/get_player

Kulla


Yes. Is in Villavillerkull and lever rövare. Har fotsvett, migrän och ångest för hemresan. Stockholm i mitt hjärta.

Fossil II


Jag är förföljd av förhistoriska föremål. Badar i ett kar i en sjöstad i hufudstaden och får syn på benmärg. Används mot? Nu ska jag upp. Viltfärsbiffar väntar. Pangade älgen själv? Nej, ströp den.

Fossil

Status: en bit utanför Sala. Upptäckt: benknota på berghäll. Typ rävskalle eller lårbenshals från mammut. Åtgärd: återvända för att hämta detta fornminne för ytterligare undersökning.

Idag is the dag

Till morran gästbloggar jag på Svedalas roligaste mans sida. Svik mig inte nu: www.kristofferappelquist.blogspot.com

Granne

Min granne ovanför är i farten. Han lyssnar alltså på Jerry Williams till söndagsmyset? Undra om han känner sig på G och fortfarande har jeansen på sig? Sitter han avslappnat i en fåtölj och diggar med sitt rakade huvud och stampar i takt med musiken och ibland väljer att skaka till huvudet när det blir extra bra?

Nu skall jag dricka 1.5 liter christmasmust och INTE väcka min man som somnade när vi nattade avkomman. Jag höll på att cutta honom därinne. Hur kan en människa med en näsa stor som en hockeyklubba och näsborrrar stora som bönformade organ (de är verkligen njurformade) inte verka få luft??? Liksom susar och flåsar. Låter som han har en hel jävla Amazonas därinne som det viner i.

På tal om njurar så är det REA på njurar i Iran just nu. För mer info-ring närmsta njurförmedling i Teheran. Du får upp till 30 lök för din egen. 60 för båda om man nu inte vill gå till jobbet mera.