Månadsarkiv: december 2008

Balkanhumör

Jag är just nu på värsta balkanhumöret. Lyssnar på ”himlen brinner, stenar brinner”, käkar sarmi (kåldolmar gjorda på surkål) och älskar att må bra. Schitzat va? Längtar ner till tomat och paprikajogoslavien där utbrändhet och depressioner inte existerar (inte lika uppmärksammat och påläst med andra ord). Man kanske får käka bröd och ägg varenda dag med lite lök på toppen. Men man mår finfint tills man hamnar på ”la Bolnica” (sjukhuset) och läkaren kirrar kohl med ett enda halsbloss uthalerat på dig där i den rostiga sängen. Då kanske inte Balkan visar sina bästa sidor.

http://www.youtube.com/get_player

Annonser

Påminnelse

Tänkte bara påminna mig om vad jag innan älskade som jag kanske tappat bort lite:

  • Balkanmusik
  • Mat
  • Göra mig i ordning
  • Saker att se fram emot, som jul mm
  • Göra egna hemmafilmer när man lurar folk att de hittat en plånbok som man sedan drar undan med fiskelina och asgarvar för att man är vuxen där bakom busken.
  • Shaka röven till tung gangstamusik och drömma sig bort till Compton och storhuvade pitbulls
  • Mina ambitioner att fanimej ta mig i kragen och kirra drömjobbet jag vet att jag kan få. Alltså som pajas på Tv.
  • Havet, räkor och samlag på förbjudna platser
  • Min familj som är fett stor och multikulturell
  • VÄRLDENS coolaste dotter. Obs! Det är inte bara jag som säger det. Hassan på fiket hatar barn, men älskar mitt!
  • Mitt självförtroende trots att vågen stod på 77 kilo. Visst, det hade varit roligare att vara smal vid de tillfällen man gick ut och skulle ha tighta jeans, men nu väger jag 68 kg och är inte det minsta mer lycklig. Vem fan bryr sig liksom?

Jag SKA ta tillbaka kontrollen över mitt huvud. Tillåter mig dock att ha lite kris, det kan ju vara lärorikt också. Säger jag nu i skrivandets stund där jag faktiskt mår bra. Morgonen och dagen var kris dock.

Min man är en klippa! Han får bli den sista jag älsk-listar.

http://www.youtube.com/get_player maja är zena zmija

Grynig

Ni vet när man trampar på en mask i en sandlåda? Så känner jag mig just nu. Jag kämpar med mina tankar och fattar inte hur i helvete jag blev sjuk i huvudet? Klarar ingen stress, press eller några måsten. Så alla ni som lider av mina brutna löften och inställda träffar och myskvällar-Förlåt!! Men jag tycker inte jag skall behöva be om ursäkt för att jag är nere i en dal nu. Om ni inte kan ha tålamod med mig så får det vara, för någon press klarar jag inte nu från ett enda håll.

Jul jul strålande jul säger man ju. God jul då.

Snat kan jag handla leggings på barnavdelningen. Vem fan sa att man var gladare om man blev lite smalare?

En liten fors


Varför droppar aqua ur mitt underliv efter tio minuter på land efter bad? Har jag någon form av centrifug i mig?

Toppar och dalar

Barnkalas i dag. Släktkalas i går. Min Frida är två år nu och jag hoppas min lilla deppdal inte påverkat hennes kalas och att hon haft det kul. Jag har så dåligt samvete för att jag just nu är humorlös, orolig och ständigt illamående utan aptit. Jag vill äta en hel Wombat! Men kan inte.

Jag tror jag behöver semester.

Idé

Jag och några morsor som är ascoola och helt underbara att samtala med på Öppna förskolan sörjer just nu. Öppnis har fucking jullov!

Men revolutionen är nära!

Förortsjennie kom på en kalasidé. Vi skall starta svartklubb i köpcentrats amningsrum. (Fan ta er som golar ner oss). Vi skall ha hemlig knackkod och egen glögg med oss. De riktigt modiga deltar i min Svälta röv omgång. Det är som svälta räv fast olika och mycket bättre. Vi skall bolma vattenpipa och spela punk (jag i alla fall) i min gula Philipsbandspelare jag fick av Kanne när jag fyllde fem. Ett jävla röj med andra ord! Jag kanske till och med tar på mig min mintgröna kavaj.

Ville bara varna alla de andra mammor som kanske dyker upp för att amma eller dylikt. Bli inte rädda-gå bara någon annanstans!

Tack!

Tacl alla ni som gav er till känna! Jag är som sagt tacksam över varenda liten läsare som blir glad av att läsa det jag skriver. Verkar som ni flesta hittat hit från Eisa, Tyskungen och Kristoffer appelquist.

Jag verkar vara ute på hal is mentalt nu igen… HATAR DET! Trodde jag fått mig min första livskris på tre veckor och att det sedan var över. Det var kul i en vecka innan sån där oro och ångest dök upp igen. Så nu sitter man här helt rosig om kinderna och är rädd att man skall bli en sån där ”Sonja” (psykotiska pillerkäkare heter ofta så tycker jag). Tänk om jag blivit galen och tappar allt och ger mig ut på stan med kvast och sjalett och tror jag kan flyga?

Det är rysligt obehagligt det här. Har alltid varit en stabil människa. Det stundar två barnkalas, jul, nyår och en begravning. Någon som har lite psykofarmaka att bjussa på?

Porträttet av mig

Tycker inte ni jag liknade hon den där megavetaren Lena smedssas (som kommenterar på nyheterna på fyran bla) på porträttet min man målade? Det tycker fanimej jag!

Kolla:

Göromål

Flickebarnet somnade nyss. Så nu skall jag ta pulsen manuellt, käka tre skivor gravad lax med dill på kanterna, mäta lite volt i ett av våra eluttag och slutligen svetsa ihop en framgaffel.

Det här är jag-vilka är ni?

Min man (som jag tills nu tyckte var begåvad med pennan) har gjort ett porträtt av mig. Antingen har han en jävligt skev bild av mig eller så är han jävligt djup och lyckats göra en surrialistisk tolkning av det han ser. Det andra alternativet är rätt omöjligt då en vattenpöl är djupare än honom. Men va fan hände med munnen? Fick jag en stroke?

Det här är i alla fall jag:

En fråga till er som jag skulle vara så tacksam över att få svar på är: Vilka är ni, hur hittade ni hit och läser ni ofta? Vill connecta lite mer med mina wonderful readers. Snart är jag uppe i den magiska siffran och då skall vi ställa till med kalas här på blogga´! Käka hackekorv och rödbetsallad.