Judodrama

Jag ser en Ong bak-influerad film. Om en hjärnskadad tjej som hade en ledsen och sjuk mamma. Drogs med och kände mig känslig. Liksom, för första gången kände jag att det kan vara synd om en Asiat. Jag hade en tjej i min klass i tvåan som hette Moi och hon var hård som sten. För mig är de som myror. Jävligt många och varje enskild individ är bara en i mängden.

Nu till problemet. Tjejen råkar dela ut en karatespark i scenerna som skall vara lidelsefulla oc hojtar till i såna dära karateskrik. Hon kör Brucetricket med näsan och delar ut rundsparkar hit och dit. Har myggcyklop och tjötar om mammas pengar: ”wyong ping päääää!!!”
Asså, palla asiater. Här ger man dem en chans och ger sin tid till dramat man trodde sig skulle få se. Ändå skall de klämma in den där jävla kampsporten överallt.
Tacka vet jag jugoslaver och annat pack.
Annonser

Publicerat på 26 juli, 2009, i Uncategorized. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. MATTIAS LENNART WIBERG

    ”För mig är de som myror. Jävligt många och varje enskild individ är bara en i mängden.”

    Hahahahaha EXAKT så känner jag också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: