Månadsarkiv: augusti 2009

Madonnan


Jag satt mest och undrade saker om hur hon lever privat. Stränga frisyrer på barnen och om hon hade bajsat på hotellets toalett och om hon i så fall gav order om en ny efteråt. Ingen ska kunna säga: den här har madonna suttit på. Sen undrar jag om hon börjat få torra slemhinnor i de nedre regionerna, om hon gillar kidneybönor och hummus. Jag undrade lite hur hennes underliv ser ut också. Sen kom liten sekvens med hyllning till michael jackson. Då glömde jag av allt och njöt. I tjugo sekunder.
Annonser

Kalla mig Brock-Åderbrock

Kollar på fighting med min hund. Hon älskar fighting den där lilla pitbullen. Vi skall sätta henne i Judo snart. Satsa på pokalsamling. Nu till grejen. Kolla in den här snubben. Återger resten av texten i vinkel från hans tankar:

”Hej, jag heter Brock, men på grund av mitt finska ursprung säger man ”prokki”. Min mamma och pappa är Samojeder. Men jag muterade i livmodern till någon sorts best. Jag ser jättefinsk ut. Sån där ”soumalainen soldatti” som aldrig får nare hur mycket jag än slickar mig om munnen när det är minus ute. Jag kände när jag gaddade mig att mina knocks jag delar ut i ringen känns ungefär som järnssmällar så jag beslutade mig för att göra en finsk makkarakniv (makkara=korv) mellan ribsen och avsluta med ett dolt budskap i form av ett knogjärn som min farbror svetsat ihop i sin egna verkstad i Turkku. Ofta tuggar jag persilja för min dåliga andedräkt, det är ett måste när man har så kyssvänliga läppar i ansiktet och får hångla mycket. By the way gillar jag reptiler och har en egen ödla i ett varmt akvarium.

Hej då.

Barndomsminnen


Långt innan schtekarna (och de är tyvärr ingen exotisk minoritet) besteg Orust och Mollösund, spenderade jag och mina kusiner mycket tid bland bodar och skär. Jag var lite som Stina i Saltkråkan. Kom från stan på sommaren och ljög ihop historier till mina bofasta kusiner och deras killkompisar. Det fanns alltså ett riktigt Saltkråkangäng på mollösund. Med Henna och Minna som Teddy och Freddy i spetsen. Jag är så lyckligt lottad som fått detta kött på benen. Jag vet till och med att handtralla inte är en proffsig båtknut.

Ursrung


Hej. Jag heter frida och min pappa mulade miljoner judar och skrek väldigt högt när han pratade.

Brassefråga


Jag har en ganska bastant bakdel att brottas med. Idag kollade en mörk unge in den i min cerisa badbyxa som inte är en string men lite liten kanske. Jag tänkte: säkert en sån där sambaunge som redan gillar carnevalrumpa. Nu ser jag morsan. Med världens brasseflagga bikini. Det slår aldrig fel hur rätt jag jämt har när jag generaliserar.

Rivigt ben


Sitter i min bil med mina trelaxarsjeans. Börjar liksom känna mig lite lurad. Köpa trasiga byxor för tre tusenlappar är kanske dumt? Men fan vilken häck jag har dock.

Astrid INTE lindgren

Min granne som är över sjuttio. Astrid rättare sagt. Hon ser lite ut som Mrs Doubtfire. I dag svalde hon ett borr hos tandläkaren. Hur roligt är inte det då. Jag stod där och verkade bekymrad med henne och sa: ”ja, det är inte klokt” fast jag egentligen ville häxgarva. Främst åt borrsväljeriet med också över att hon alltid ser nyvaken ut med sina kletiga ögon.

Sen pladdrade hon på och berättade att det var Bräutigams son som var tandläkaren. Bräutigams är ett konditori i Göteborg som har gamla anor och säkert en grundare som var tjejtjusare och hade avkommor med minst fyra fem fruar. Min mamma jobbade där när jag var en spermie och köpte sin första furusäng för den lönen.

Astrid har i dag svalt ett borr så ni vet i alla fall, HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

En undran


Undra om åttatusen i förhållande till typ Zlatans förmögenhet är som åtta öre eller mer åtta spänn för honom. Jag vill ha ett buddha armband i silver ( alltså inte ens med en enda ädelsten) som kostar åtta tusen. Tänk vad mycket pengar det är för mig och kanske bara några ören för en annan.

Lena nyman

Lena nyman aka Lovis i Ronja rövardotter har en nervsjukdom som heter ”Guillain-Barré.” Jag gillar Lena jättemycket. Hon påminner till sättet om en liten kärring som bodde i en fin villavagn på Tjörnbrons camping i många år. Ingalill, hette tanten bestämt.

Tillbaka till Lenas sjukdom, Guillain-Barré. vad är det liksom? En fransk parfym med inslag av kardemumma och glöggstänk?

Konstigt namn.

En eloge till mig


För att jag stod på mig. Inte lät mig ta stock i röven som brukligt. Är så Jävla trött på att bli utnyttjad för min snällhet eller skall jag säga vishet istället? Tänk att man ibland undrar hur människor kan med? Eller hur överraskad man blir över hur folk förhåller sig till de etiska dilemman vi ibland hamnar i. Jag mår så bra över vem jag är och mina principer och värderingar. Hoppas mina vänner ( då menar jag de ytterst få som verkligen känner mig in och ut) Ljubica. Diana. Nathali. Charlotte. Sandra. Inget ligger liksom och pyr under ytan där. Jag älskar er!