Månadsarkiv: september 2010

Camela Leierth

Nu har jag träffat på FEM stycken i dag som stolt marknadsför Camela Leierth, som liksom vill poängtera vetskapen om Camelas existens för att de sen skall kunna påminna sina vänner om att ”jag lyssnade ju på henne förra hösten, minns du inte det”. Camela är en Sarah Mclachlan/Faith Hill wannabe fast svensk. Jag tror jag är så pass emotionellt avstängd att jag inte alls kan KÄNNA sådan här musik. Måhända att det är för känsligt och risken för bryt är så stor att jag istället lackar ur på skiten. Skulle jag relatera till musiken, vore det nog kört med fasaden och faktumet tvingas bli handling.

Men jag tror säkert att Camela berör de som fortfarande kan relatera till sitt känn. Jag skall väcka mitt känn. Snart.

Lyssnar dock hellre på Sarah Mclachlan. Som jag gjorde för 6 år sen när mitt känn var på topp.

Annonser