Elin Krantz fallet – är jag synsk?

Jag har en ryslig berättelse om Elin Krantz. För er som läser vidare vill jag bara säga att om ni inte tror på alternativa saker; då kan ni bara skippa att läsa.

Lördag kväll då Elin försvinner ligger jag och funderar på min kompis Nathali som åker mycket kollektivt när det är mörkt. Jag tänker: ”tänk om hon någon gång skulle försvinna och hittas död”. Får en obehagskänsla, men somnar.

Söndag förmiddag. Jag vet inget om Elins försvinnande. Jag skall hämta min katt i Torslanda. Åker inte över Angeredsbron som brukligt när man skall till Torslanda. Hamnar istället vilse någonstans på Hisingen. Åker förbi ett högt hus på min högra sida och minns att jag varit där en gång osm liten hos en bekant. Frågar kort efter min man om han får ”konstiga vibbar” på Hisingen? Jag börjar känna mig svettig och orolig i magen. Följt av en riktig ångestattack. Jag funderar på om min man skall svänga in höger där det står ” BO BUTIKEN, Karlaplatsen”, för jag vill ha luft. Vi åker dock vidare.

På kvällen läser jag om Elin som är försvunnen. Tänker att det är skumt att jag tänkte detta om Nathali kvällen innan, men släpper tankarna. På morgonen när jag sminkar mig får jag en jättestark känsla att det är en mörkhyad man som gjort något med ”den där Elin”. Även här har man inte hittat henne.

Man hittar henne på måndagen. Död i ett skogsparti på HISINGEN.

Kommer till skolan på onsdagen och ser på Aftonbladet att det är en svart man. Märkligt. Jag visste det inom mig.

Jag kan inte släppa Elin. Det påverkar mig. Jag börjar fundera på om Temperaturgatan där man fann henne ligger långt borta från ”BO BUTIKEN, Karlaplatsen” där jag började må så dåligt på söndagsmorgonen. Det hade varit konstigt, nästan obehagligt. Jag tänkte: ”tänk om det bara är några km nära varann, vad konstigt”

Jag får en stark känsla att jag måste få veta. Jag sätter mig i bilen en sen kväll med en vän. Säger högt till vännen: Nu åker vi till BO BUTIKEN skylten där jag mådde illa och fick ångest och kollar hur långt i från Elin hittades. Jag tänkte mig kanske några KILOMETER.

Vi åker dit. Svänger in höger och parkerar utanför BO BUTIKEN. Ser en vändhållplats framför oss. Alltså där Elin försvann (jag har tittat på en karta och det är 230 meter exakt mellan platserna)! Jag gick upp till platsen där hon hittades. Plötsligt slår det till bakom mitt vänstra öra och jag får jätteont på den sidan och ner mot halsen. Dagen efter vaknar jag med ett blåmärke under mitt västra öga. Alla jag träffat har frågat om jag fått stryk.

Jag hade alltså fått obehagskänslor och råångest söndagen precis då jag åkte förbi mordplatsen. Då låg Elin där och ingen visste att hon var mördad. Men jag kände det. Ropade hon på mig? Jag får ont bakom örat på vänster sida och en oförklarlig blåtira under ögat.

Några dagar senare åt jag och min dotter på Gothia towers och skall promenera till Avenyn och handla. Helt plöstligt vill Frida åka spårvagn, så vi hoppar på första bästa. Sätter oss på första platserna efter ingången. Går av på Gustav adolfs torg.

I efterhand kom det över mig. Vi hade gått på femmans spårvagn, suttit på samma plats som Elin och gått av där mördaren gick på.

I dag var jag i hamnen. Hamnen av alla ställen. Gick ut på bryggor och tittade noga på båtar. Mycket noga. Jag blev intresserad av vad man gör med dessa fina saker på vintern. Men ingen är på sina båtar nu. Bara en man. Som jag stannar och pratar med lite. Han berättade att han gärna ville bo på sin skuta så småningom. Jag säger hej då, vänder på klacken, men vill av nyfikenhet veta vad han döpt sin båt till. Så jag går tillbaka.

Båten hette ELIN. Det stod stort på styrhytten. OCH på en stor LIVBOJ.

Vad vill Elin säga mig och varför mig?

Annonser

Posted on 9 oktober, 2010, in Uncategorized. Bookmark the permalink. 9 kommentarer.

  1. Hej där,

    Jag vet att det finns något och att vi kan få uppleva saker vi inte trodde vi skulle uppleva. Lita på din intuition…du har något som inte så många har…..ta vara på det.

    Kram Annika från kursen

  2. Asså! När jag läste detta fick jag rysningar i hela kroppen. Det var i gårkväll och jag var hemma hos mamma som själv har varit med om sådana här saker så jag var tvungen att läsa det för henne. Hennes ord när ja läste med gråten i halsen: Ja, Elin ropade på henne så är det. Sen gick hon. Helt sjukt. Tänkte direkt på hamnen när du skrev det och då fick jag känslan att även RAsmus ropade på dig då dom hitta han i hamnen igår men det var kanske inte samma hamn?

    Ha det bra och ta hand om dig!
    Josefine

  3. Tack för ett intressant blogginlägg! Det mesta du berättar om, som verkar vara mystiskt, kanske bara handlar om tillfälligheter. I början säger du t ex att du tänker på din kompis Nathali samma kväll som Elin försvinner. Det kan ju verka som ett märkligt sammanträffande. Men jag läste nån gång hur forskare i övernaturliga fenomen räknat ut sannolikheten för att något sådant ska inträffa. Och de kom fram till att sannolikheten är mycket större än vad vi kanske tror. Minns inte hur de motiverade detta mera exakt så där. Matematik är inte min starka sida precis.
    Båten som heter Elin, att ni sätter er på 5:ans spårvagn etc… Allt det där kan vara tillfälligheter lika gärna som övernaturliga fenomen. Men att du kände ett slag bakom vänster öra och t om fick ett blått öga sedan… Ja, det kan då inte jag förklara som tillfälligheternas spel iallfall. Det låter faktiskt helmysko, tycker jag.

    Så kanske är du, trots allt, en av de få som faktiskt har gåvan =) Vem vet? Intressant bloggpost var det i vilket fall som helst.

  4. Intressant text! Har det hänt något mer på sistone? / Nicklas

  5. Eftersom det var så mycket du upplevde så handlar det helt enkelt inte om någon slump. Du har helt enkelt någon inre gåva. Jag är själv synsk och känner av negativa vibbar inför vissa händelser. Eftersom jag inte vet vad som ska hända kan jag inte heller hindra att det sker. Det här är något man inte pratar om eftersom man är rädd att bli stämplad som knepig av andra. Men det är dom som är knepiga som tror dom lever i en bubbla, och inte förstår det finns andra dimensioner. ta väl hand om dig mvh Micke

    • Tack Micke. Jag är övertygad om att jag har en gåva och även övertygad om att jag ser ”det”i andra som har den också. Som att man är något sorts väsen alltså. I går hände mig något övernaturligt, som förmodligen händer mig igen i dag. Alltid något som händer. Smått eller stort. Ibland är det stängt i perioder och ibland för öppet för mitt eget bästa. Jag har precis börjat lära mig att be ”det stänga av eller sättas på” Mina drömmar är aviserande i livet. De visar mig ofta vägen, antingen för min egen räkning eller andras. Jag är nyfiken på hur du hittade hit?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: