Månadsarkiv: oktober 2010

Finnar

Jag såg nyss på Facebook att min barndomskompis lagt ut ett hett erbjudande på sin status. Hon har ett efternamn som slutar på kainen och är finsk.

Hon frågar om någon vill komma på spjutkastarträning. Det är skitkul ju. Jennie kommer i trikå och tar ett avstamp med ett djungelvrål. Jag hade skrattat så jävla mycket om jag fick göra parodi på det.

Jag och den här tjejen åkte med finska yxkastarföreningen till Säfsen en gång. Det är tydligen ett fjäll. För fattiga. Säfsen. Smaka på det ordet. Låter som en slafsig hundmat som någon som heter Håkan har uppfunnit. Håkan är ett jävla namn det också. Kan liksom vara vemsomhelst. Allt i från borgare till slashas.

Tre Håkor jag minns:

Håkan i Sune.

Håkan min handbollstränare. Han hade inga tänder och så ut som Bulldoggen i Tom och Jerry.

Håkan kråkan kraxmaskin.

Annonser

Ingefära

Om ingefära vore en person, skulle det vara en ambivalent person.

Den kan liksom inte bestämma sig om den skall vara stark eller inte. I början är den ju söt och trevlig. Sen skall det stinga till och bli starkt. Jag tycker att ingefära borde bestämma sig en gång för alla om han skall vara söt eller stark.

4 år – då kan man massor

Ibland undrar man ju när det här med att ha skaffat barn skall ge utdelning i annat än emotionellt utbyte. Nu börjar det hända grejer.

Barnet kan skala morötter, vika kläder, torka sig själv och främst av allt ”musa”. Hon kan alltså köra mus till dator.

Det innebär tid för läxor utan att behöva umgås hela tiden. Hon klickar omkring på Bolibompasidan och jag gör detsamma på Facebook. Jag kan också be om tiden. Fråga vilket nummer den stora vs den lilla visaren står på.

Jag tror fyraårsåldern är en bra ålder med barn. Man är inte för stor och ej heller för liten. Sen vaknar sexdriften. Då är det viktigt att hålla koll.

egen header i wordpress tack!

Här har jag en header jag skall ha. Har fattat att jag måste in i css och ordna detta. men hur fan gör jag???

Jag är politiskt inkorrekt och bjuder till. Dotter vet hur man söker sig till eld!

Stand up nu igen

Jag kör ju stand up comedy några gånger om året. Nu är det dags igen. Den 10 december på Röda sten. Om någon vill lönnmörda mig kan ni komma dit med kikarsiktet. Annars duger det med vanlig täckjacka – det är ju kyligt om kvällarna då.

I går var jag hos min finska farmor som även hon är synsk. Hon har tydligen vetat när sjukor och död skall drabba folk i Finska Jyrkkä.

Jag har en kompis som ni vet. Jonas. Han tog porträttbilder på mig i går. Jag blev glad för att jag ser häxig och vis ut. Tycker faktiskt jag åldrats med värdighet. Man får tycka det. Tyck det också om er själva.

Nu skall jag festa på en fisksoppa och tänka på trevligheter i soffan.

Nu bjuder jag på lite egoism – bättre än Marxism och Dylexism


Countrytext med feeling i

16.00

Jag är lite skraj att jag håller på att bli en countrytjej. I dag har jag flanell, jeans och traktorskor. Jag kan plöja en åker med mina skor. Palladiumpjux. Jag har ialla fall bestämt att om jag någon gång skall skriva en låt skall den heta: ”Working man in a working blues” Läs det på Nashvillska.

20.46

Jag skriver detta lite senare än raderna innan. Nu är min låttext klar. Jag skall bli bättre på garageband och sedan tonsätta, för jag har en egen melodi. Men här är texten:

Working man in a working blues” (inte blues som i genren utan mer som i skjortan)

I work all day and my man is whore

I like beer, won´t you give me more

My wife stinks, like a badger with a

big fat old, smokey bone

ref.

Giiiiiive me time to think

eeven if I don´t can blink

Sugar won´t you lay down here

and listen to the funky beat

My old dad use to hit me raw

we use to fish with a flying lure

The kids don´t lie about the school

they only steel their grandpa´s tool

ref.

Giiiive me time to think

eeeven if I don´t can drink

Baby won´t you hug my dog

and say goodnight to the big fat frog

Dirdi’ Ol’ Jennie 1956

Prydnadskatt

image

Jag gillar inte när min katt lägger sig såhär. Om någon jag vill tuffa mig inför kommer hem till mig kan det ”miss’tas”. Brus kallas det. Att någon skulle tro att jag inreder med verklighetstrogen prydnaskatt och liksom tycker det är fint. Man köper typ såna verkligt mjuka katter på souvenirbutiker i Oslo. Om man är en dum jävel. Jag har alltid undrat hur de som lägger deg på souvenirer tänker.

 

Smooth criminal

Såhär ser en före detta skurks och saffranstjuvs vardag ut.

Chuck Norris

Jag stör mig på att min man älskar konstiga filmer som man bara gillar om man vet nåt om film. Just nu kollar han på en Chuck Norrisfilm – i SLOWMOTION! Den var tydligen svår att få tag på så slowmotion fick duga.

 

Jävla nörd!

Elin Krantz fallet – är jag synsk?

Jag har en ryslig berättelse om Elin Krantz. För er som läser vidare vill jag bara säga att om ni inte tror på alternativa saker; då kan ni bara skippa att läsa.

Lördag kväll då Elin försvinner ligger jag och funderar på min kompis Nathali som åker mycket kollektivt när det är mörkt. Jag tänker: ”tänk om hon någon gång skulle försvinna och hittas död”. Får en obehagskänsla, men somnar.

Söndag förmiddag. Jag vet inget om Elins försvinnande. Jag skall hämta min katt i Torslanda. Åker inte över Angeredsbron som brukligt när man skall till Torslanda. Hamnar istället vilse någonstans på Hisingen. Åker förbi ett högt hus på min högra sida och minns att jag varit där en gång osm liten hos en bekant. Frågar kort efter min man om han får ”konstiga vibbar” på Hisingen? Jag börjar känna mig svettig och orolig i magen. Följt av en riktig ångestattack. Jag funderar på om min man skall svänga in höger där det står ” BO BUTIKEN, Karlaplatsen”, för jag vill ha luft. Vi åker dock vidare.

På kvällen läser jag om Elin som är försvunnen. Tänker att det är skumt att jag tänkte detta om Nathali kvällen innan, men släpper tankarna. På morgonen när jag sminkar mig får jag en jättestark känsla att det är en mörkhyad man som gjort något med ”den där Elin”. Även här har man inte hittat henne.

Man hittar henne på måndagen. Död i ett skogsparti på HISINGEN.

Kommer till skolan på onsdagen och ser på Aftonbladet att det är en svart man. Märkligt. Jag visste det inom mig.

Jag kan inte släppa Elin. Det påverkar mig. Jag börjar fundera på om Temperaturgatan där man fann henne ligger långt borta från ”BO BUTIKEN, Karlaplatsen” där jag började må så dåligt på söndagsmorgonen. Det hade varit konstigt, nästan obehagligt. Jag tänkte: ”tänk om det bara är några km nära varann, vad konstigt”

Jag får en stark känsla att jag måste få veta. Jag sätter mig i bilen en sen kväll med en vän. Säger högt till vännen: Nu åker vi till BO BUTIKEN skylten där jag mådde illa och fick ångest och kollar hur långt i från Elin hittades. Jag tänkte mig kanske några KILOMETER.

Vi åker dit. Svänger in höger och parkerar utanför BO BUTIKEN. Ser en vändhållplats framför oss. Alltså där Elin försvann (jag har tittat på en karta och det är 230 meter exakt mellan platserna)! Jag gick upp till platsen där hon hittades. Plötsligt slår det till bakom mitt vänstra öra och jag får jätteont på den sidan och ner mot halsen. Dagen efter vaknar jag med ett blåmärke under mitt västra öga. Alla jag träffat har frågat om jag fått stryk.

Jag hade alltså fått obehagskänslor och råångest söndagen precis då jag åkte förbi mordplatsen. Då låg Elin där och ingen visste att hon var mördad. Men jag kände det. Ropade hon på mig? Jag får ont bakom örat på vänster sida och en oförklarlig blåtira under ögat.

Några dagar senare åt jag och min dotter på Gothia towers och skall promenera till Avenyn och handla. Helt plöstligt vill Frida åka spårvagn, så vi hoppar på första bästa. Sätter oss på första platserna efter ingången. Går av på Gustav adolfs torg.

I efterhand kom det över mig. Vi hade gått på femmans spårvagn, suttit på samma plats som Elin och gått av där mördaren gick på.

I dag var jag i hamnen. Hamnen av alla ställen. Gick ut på bryggor och tittade noga på båtar. Mycket noga. Jag blev intresserad av vad man gör med dessa fina saker på vintern. Men ingen är på sina båtar nu. Bara en man. Som jag stannar och pratar med lite. Han berättade att han gärna ville bo på sin skuta så småningom. Jag säger hej då, vänder på klacken, men vill av nyfikenhet veta vad han döpt sin båt till. Så jag går tillbaka.

Båten hette ELIN. Det stod stort på styrhytten. OCH på en stor LIVBOJ.

Vad vill Elin säga mig och varför mig?