Dröm

I natt drömde jag att jag gick igenom en korridor full med kvinnor som låg på britsar och födde ut barn utan att någon hjälpte dem, de var som monster som grimaserade och var lilablå i sina ansikten – men sa inte ett ljud; bara grimaserade. Jag hörde bara mina skor mot golvet, ingen såg mig. Det fanns även kvinnor där som gjorde sina aborter på egen hand. Vankade av och an i väntan på att de skulle bli fria från bördan. Jag minns att jag föraktade dessa kvinnor som aborterade sina foster. De släckte bara ljuset. Skall man släcka ljus som tänds?

Jag har aldrig drömt en dröm med så symboliskt värde förr.

Just nu måste jag förlösa mitt liv. Ingen kan hjälpa mig.


Frida Kahlo – my birth, så vacker att man kan gråta

Annonser

Posted on 9 november, 2010, in Uncategorized. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: