19 december 2010

För fyra år sen låg vi där på BB i en obekväm säng. Du såg ut som Göran Johansson och kunde inte suga som du skulle på tutte. Jag var lite rädd för att du skulle vara lika skrikig som ungen i rummet bredvid, men du skötte dig utmärkt.

Jag var dödstrött, men vågade inte somna. Jag vakade över dig. Vi promenerade i korridorerna och pratade med varann från start. Du förstod inte, men jag malde på från dag ett. När du var ett år och tre månader pratade du rent och fint. Klart att du hade lyssnat.

Nu undrar du över hur tarmar ser ut, du är arg om nätterna och kan skriva bokstäver. Din fröken trodde du skulle kunna skriva innan du börjar skolan. Du har udda humor och skall snart flytta till hus med mig.

Vi skall ha vårt eget ställe. Du kommer säkert inte alls tycka det är så okej i början. Att pappa inte är där när du vaknar efter en mardröm om natten. För din pappa är ju så stark att han kan bära ett bord. Ett helt bord.

I morgon skall jag också bära ett bord – för att visa dig att jag är lika stark. Jag är stolt och glad över att du inte blev som alla andra. Du är svår och krävande. Ibland sanslös. Men jag tycker om att du vill ha motiveringar och ifrågasätter. Du är inte fåfäng, snål eller girig.

Tack för att du blev du Frida. Nu är det du & jag.

 

Annonser

Posted on 19 december, 2010, in Uncategorized. Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Ryser av en härlig känsla när jag läser detta..
    Du e stark och Frida kan skratta sig lycklig som har dig!!!
    /Jenny

  2. Så fint. Dina ord träffar rakt in i hjärtat och jag blir alldeles tårögd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: