Monthly Archives: januari 2011

Min mamma

Hon är på hugget i dag. Hon har en gubbe som är i sin egen världsdel. Man kan liksom prata med honom i en trekvart och sen reser han sig upp och går. Vi har mycket kul åt detta hemma. Mamma refererade det såhär:

” Fan, ibland kan man sitta över ryggbiffen en fredag och ställa samma fråga tre gånger. Utan svar. Till slut har jag bara lust att säga: Döh, jag går bara in till Magnus (grannen) och knullar lite, han skulle säkert bara flummigt säga: Ja, gör du det”

Det här orsakade nattligt skrattbryt hemma hos mamma nyss. Jag sover här då jag inte vågar vara sjuk ensam hemma.

Kolla brytet, man skall ha kul i en family:

Stryp

Mitt barn är fientlig mot stryp.

” Jag kan inte ens ha mantlar, mamma”

GolFrida

Min dotter har börjat sätta dit mig när jag ljuger ibland. I dag ljög jag inne på en bank om en sak. Simpel sak, men hon satte dit mig så det rök om det.

Jag berättade att min dosa blivit stulen för jag ville inte erkänna att jag spillt hostmedicin över hela skiten. Då utbrister Frida:

” Men mamma, du är ju inte klok; du spillde ju Mollipect på dosan” (vänder sig till bankkillen och säger att Mollipect är hostmedicin) i fall att han inte visste vad det var.

Jag gillar att hon är så smart och inte förutsatte att killen visste vad Mollipect var, men stryk skall hon ha för att on är ett golbarn.

Lelles buk skall bort – Lelle skall snart få se sin kuk

Min styvfarsa, som jag inte gärna ger det fula epitetet,, skall börja banta. Det är dags – för han faller snart framåt. Jag måste bilda honom nu. Han inser inte att man måste skippa korn, råg, vete och havre; samt socker och E-medel. Han inser inte heller att allt som växer under jord inte är brau för honom.

” Morötter har man ju hört skall vara bra”

Han skall in direkt på LCHF. Vilket innebär total avsaknad av kolhydrater, vi behöver inte mer än det som redan finns i kött och mejeriprodukter. Just nu blandar han dieter. Lite Nutrilette, lite knäckemacka och banan ibland. Han är gastronomiskt schitzofren.

Han lockas mer och mer av det jag säger. Jag känner mig lite som ett Jehovas vittne som snart fått honom att sluta fira jul. Julen är över för Lelle. Sommar 2011 kanske han orkar andas. Han kanske kommer kunna resa sig.

Nu skall vi skriva ut auberginegratängsrecept.

Mamma är säkert på ICA och smyghandlar Storstrutar. Hon är en riktig fuskare. Men mycket en smygare. Hon:

  • smygmatar hundar som inte skall ha mer än torrfoder
  • smyglyssnar i trappan här hemma när man talar i telefon, man hör oftast lite knak under smyglyssnet
  • smygtejpar allt. Till och med byxor som hon råkat klippa av och det blev för kort
  • smygtjuvar sånt man inte ens behöver smygtjuva. Som recept på ICA och sånt.

Sjuk

image

Det här är mitt värsta ”se ut”. Alla ni som trott att jag var relativt välskapt kan nu regret yourselfs. Jag har 40 graders feber, nästan spanska sjukan, mul och klövsjukan och borrelia i ett känns det som. Tänk att 40 grader anses jobbigt i ett sjukt tillstånd, men om det vore 40 grader ute hade man njutit och velat åka kneeboard.

Jag är inte det minsta tuff längre.

Att dreja

image

Panilla skulle vilja dreja ett lerföl. Jag ställde frågan hur hon skulle framställa färdigt verk som just föl och inte bara häst i miniatyr. Man fick ej skriva nåt på.

Hennes svar löd: den har ingen licens i örat ju!

Att lägga värderingar i barn

Jag skall berätta en story som hänt på riktigt. Jag är alltså helt allvarlig nu.

Plats: Skola i förort, efter gympan i duschen.

Händelse: Sjuåriga flickor duschar tillsammans efter avslutat idrottspass. En av flickorna duschar med trosor på av religiösa skäl. En flicka som inte alls har varit med om detta eller känner till religiösa riktlinjer, skrattar till och ifrågasätter.

Är det riktigt att kalla in den skrattande flickan till rektorn för att ” man ser väldigt allvarligt på en sådan sak”? Kan man inte bara förklara utan att ge henne syndabocksroll, eller vända på kakan och se det ur hennes perspektiv lite?

Flickan är av svensk börd och är van vid att vara naken, både hemma och i offentliga duschar. Hon har aldrig bevittnat det hon såg och heller aldrig blivit undervisad i tunga ämnen som religionslära eller annan lära heller för den delen, hon trodde händelsen var ett skämt eller trams från den trosbeklädda flickan och i ren barnaanda reagerade med ett skratt.

Jag blev förbannad. För att man inte skall förvänta sig att en sjuåring skall känna till religiösa värderingar utan att någon lärt henne. För att hon kanske nu känner sig ”dum” för att hon visar könet när hon duschar. Hon kanske tror att det är hon som gör fel.

Främst av allt för att barnet av svensk börd som i förorten lever i minoritet, skall behöva känna sig onormal över sin fria och naturliga fostran över att det inte är fult att vara naken tillsammans med varken kvinnor eller män; och sedan kommer till skolan och möter detta.

Det retar mig.

Undra vad Platon hade sagt?

Fast i Vietnam, del ett.

Jag vaknade och såg skymten av himmel. Var är jag? Det sista jag minns är doften av douglasgran i Wien. Jag har dresserat min häst så väl att den travat likt en dront över berg och hav.

Mina borrar anar friterad banan med glass och ett folk med sneda . Jag verkar vara fast i en by av bambu. Jag har hosta. Den har en blyg smak av vårlöv. Mest som rönnskott. Konstigt nog gillar jag den. Jag harklar så mycket jag kan för att bibehålla en liten glimt av lusta. Mitt ben värker, jag törs inte titta ned. Ack benet var av för vargen. Min lem mättar en vargabuk om vintern. Ty det känns fröjdefullt och fromt att smärtan min har smörjt en annans nav att fortsätta rulla sin resa vidare i livet.

PANG!

Jord sprätte upp i mitt anlete och förändrade mig från västerländsk till morian. Att vara morian är dock inte sämre då jag skulle behöva kvickheten och galgahöljet för att vinna livet. Rösti kom i mitt sinne. Jag är hungrig. Idisslan var över nu. Jag saknade bamba.

Det vågrätt stramande ansiktet på pojken och bambubyn jag befann mig i; kom att ge mig sanningen jag behövde för att knåpa ihop en evakueringsplan. Jag måste härifrån. Min häst lider Malarians svåra kval och har slutat gnägga. Mulen hänger likt en tyngd gympapåse med våta handdukar i. Han såg inte fager ut nu, Gasten.

Men som nybliven morian, var jag vid gott mod då jag visste att Jesse Owens lyckades hoppa över sex meter på OS i Tyskland. Jag skulle nog lyckas ta mig förbi gränserna utan att ta av mig västen med ett ben. ”Mitt liv var nu ett skyddat besvär – yey”

Han är analyserad

”Det grundar sig i att han bor; Borat”

Panillas slutsats av tre timmars grnaksande (var det polska?) granskande.

Vi har löst gåtan

Hur vi kan tro på att Homeros epos är äkta? Muntliga vittnesmål som i ett samlat verk på över 12 000 sånger, berättar detaljerat om en jävla massa. Om ni har lekt leken där man viskar en mening runt i en ring, kommer aldrig de rätta orden fram. Hur kan vi då lita på Odysseen?

Jo, det skedde med formler och takt. Hexameter (sextaktigt versmått, lite som beats) is alltså the shit om du vill att folk skall minnas vad du berättat så att sanningen inte kommer på villovägar.