Chalmers construction program

Kul. Min kille är en foxterrier just nu (vad fan det nu är, men det lät höstigt och passande till både väder och nuläge). Det blöder ur hans käftar. Han skall bygga en våningsäng till en flicka som aldrig är snäll emot honom fast hon egentligen älskar honom och vad han gör för henne. Jag sitter här och är rädd. Såhär känns nog fruktan och förtryck om man vore en sån som fick sambostryk.

Det kan svartna för min kille ibland. Ett: När han är hungrig. Två: När han inte får ihop Kamprads saker… Han får labil frisyr och jag har så grovt svårt för att hålla mig för skratt.  Jag vill ta på mig fjantiga kläder och gå in med dragspel och lyra och sjunga en sång så han lugnar ner sig alternativt skrattar.

Tyvärr tror jag dock att han hade spöat kiten ur mig.

Varenda gång jag hör att han måste skruva isär det han trodde att han hade byggt klart, höjs musiken i vår ipod docka känns det som. Men det är bara frustrationen som stiger.

Jag håller mig här i gömstället.

Annonser

Posted on 19 juli, 2011, in Uncategorized. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: