Skräplitteratur Alex Schulman

I dag tänker jag nog ha kjol och gå till Alexander Schulmans kyffe. Jag måste rota runt där som den sanna litteraturvetaren jag är och fråga honom om hans dödsångest och varför jag inte blev bjuden på hans bröllop. Vissa kändisar vet verkligen inte vilka de borde känna för sitt eget bästa. På ett eller annat vis. Sen tänker jag fråga varför det heter signalkräfta och om han har den stora kulboken på lager.

Jag skall fråga om han vill ha något från saluhallen också. Jag får ju djurhuvuden (troféer) gratis där nu. Jag är bara rädd att han ser det som ett olaga hot. Är det olaga om man ger någon ett vakumförpackat huvud? Om man ler samtidigt borde det ses som en snäll gest tycker jag.

Jag gör Stockholm osäkert. Jag tror dock att jag kommer totalvägra att underkasta mig mina önskningar om en pratstund med Alex, lite som Sokrates vägrade att penetrera fast alla andra bossar gjorde det på den tiden. Jag vågar aldrig säga det jag vill. Trots att jag vet att det hade satt sina spår.

Men jag kommer vara stolt över mig själv att jag tog mig dit och stillade min nyfikenhet om stället och auran. Jag gillar idén. Han har en skrivarstuga.

Jag sörjer frånvaron från min siameskompanjon Pernilla Johnson dock. Hon är mitt mod i blyga situationer. Med henne kommer jag slå igenom.

Annonser

Posted on 10 augusti, 2011, in Uncategorized. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: