Ett hårt adjö men i morgon ett glatt återseende

Jag lämnar Stockholm nu. Första omgången av pendling i ett distansförhållande är avklarad. Erkänner att det varit ovant, jag har känt efter och tänkt. Hur säger man hej då för att bli minst ledsen? Ska man låtsasle, bita sig fast i blicken eller bara gå? Ska man lyssna på Michael Bolton förbi alla kalhyggen och släppa sina tårar eller välja DJ Mendez och Daim?

Jag har aldrig älskat på det här viset, vet inte hur man gör. Jag har heller aldrig blivit älskad såhär ömsesidigt. Antingen älskar den ene den andre mer eller tvärtom. Inte nu.

Jag har en dotter som har mitt hjärta därhemma. Han har sin teater i Stockholm. Tack och lov.

Jag är dock livrädd för att komma hem till min dotter då tupphuvudet gick åt fanders. Det började lukta svavel om det fast det var vakuumförpackat. Det liksom jäste.

Hon hade sett fram emot det huvudet.

Annonser

Posted on 13 augusti, 2011, in Uncategorized. Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Du borde fryst huv’et…

  2. Konstigt hur olika man kan vara. Visst kan jag tycka om en människa. Kanske till och med älska. Men det sexuella varnat aldrig haft något intresse av. Prövade när jag träffat en tjej genom nätet men det var ingenting för mig. Bara jobbigt och kladdigt. Har kommit till slutsatsen att jag är helt asexuell och trivs med det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: