Månadsarkiv: augusti 2011

Jag vill korrigera en sak

I går bloggade jag om min släkting som har 18 bufflar.

DET SKALL VARA 18 BISONOXAR.

BISONoxar alltså.

Annonser

Jag är släkt med hela jävla Lordi

Hörrni! Jag har bättre blod i mig än adeln. Jag är heller ingen pöbel.

JAG ÄR SLÄKT MED LORDI!

Min pappas kusin har tydligen en buffelfarm i Isaalmi, Finland. Jag hade tyckt det var coolt med mammutfarm, men men…

Den här kusinen lånade ut ett buffelhövve till självaste Lordi som de hade på scen när de vann melodifestivalen.

Ni kan aldrig bräcka det. Inte ens om ni plockar fram fem ess ur skjortärmen. Jag har vunnit melodifestivalen, jag är kusin med Lordi och äger nästan en buffelfarm.

Man kan se det hur man vill. Jag är skiträdd att pappa är sångaren i Lordi, för dessa hemligheterna tar aldrig slut.

Jag har blivit sviken förr. Pappa kan mycket väl vara han.

Min pappa är lead singer i Lordi. Så måste det vara.

Ps. Lordi kommer från Rovaniemi. Samma stad som Tomten. Vem finns och vem finns inte? Hur mår tomten när han går till stan egentligen?

Svenskar är inte bara ensliga och blyga

Det fick jag bli varse i går. Jag väntade på hissen och en afrikan kom in i trappen OCH TOG TRAPPORNA! Han vågade inte heller dela hiss trots sin exotism. Han hade till och med civiliserad parfym på sig. Ingen majsolja eller ens cocosfett i håret. Han hade inte heller blodsprängda ögon eller flugor på överläppen. Han bar fan chinos och skulle på en fest hos en chalmerist. Hur lärde dem känna varann, började jag tänka? På en kibbutz eller? I en safari där han var masaj och hon lakej? Eller sålde han Lakrisal till henne?

Jag älskar som bekant afrikaner och alla legender och myter som surrar i varje hörn. Har de stora könsdelar över lag? Kan de beatboxa bättre än oss dödliga? Blir dem aldrig gamla? Varför slipper de hår på bröstet? Varför tycker vi synd om dem? De är ju fan överlevare och bättre än de flesta på allt.

Jag blir så jävla glad varenda gång jag se en afrikan i vanliga situationer. De liksom pissar det förflutna i ansiktet genom att ha ryggsäck, loafers och andra attribut som förr i tiden var uteslutet av deras landlord. Jag blir så lycklig när jag får stå i samma toakö som en. Andra saker jag gillar att afrikaner gör:

*Cyklar med hjälm. Det är vitt att göra det, men när man vågar hävda sin rätt och gå emot instinkt är det tjockt med respekt.

*Åker till Skara Sommarland och vågar stå innanför ett staket utan att tänka på hur utsatta de är för skämterier.

*Vågar äta banan utan vidare paranoia, helst en klase

*När de går till Dubliners och hänger med knuttar. Det bästa vore att en mörk blev en knutte och lyssnade på Lordi.

Nu när jag ändå är inne på Lordi kommer ett annat inlägg.

Men det är ändå sjukt att Denzel Washington är miljonär. Så jävla långt behöver de inte gå. Det räcker med ovanstående.

Han har en mc men inget regn hos sig. 

Ungdomsgäng

Jag såg ett ungdomsgäng i elvaårsåldern som var trendsetters. Helt laglösa!

Skinncollagejacka. Massa skinnbitar i olika kulörer bildade en kort skitcool jacka. En jacka som inte jag hade i min ägo. Om jag dog skulle en sån alltså inte tillhöra mitt dödsbo.

De hade långa pager och kallade varann ”Floyd” och såna ovanliga nicknames.

Maken på coola barn har jag aldrig sett. De borde nöja sig med regnkläder.

Att vara änka och ungkarl är skit

Jag har försökt med bärs, gå på stan och att rulla mig i velvet. Jag gick till och med igenom femman med en tänd cigg i munnen förut. Det är skittråkigt att vara själv hemma. Nästan så man hoppas på ett inbrott. Det är fest på tredje våningen, som en Maggiolåt. Jag kanske kan gå upp och ha med mig vin. Då är man alltid välkommen. Eller föreslå att vi kan se en ”kabåjjfilm” med Terrence Hill och hans kumpan. Eller lyssna på Hjalle och Heavy.

Har ni ideér på bra kabojjsarfilmer kan ni tipsa mig. Jag undrar om Mike bloggfrossa fortarande läser min blogg före Spiderchicks. Hennes blogg kommer aldrig få det dör Pulitzerpriset, det vet både jag och Mike.

Hej då

Ett hårt adjö men i morgon ett glatt återseende

Jag lämnar Stockholm nu. Första omgången av pendling i ett distansförhållande är avklarad. Erkänner att det varit ovant, jag har känt efter och tänkt. Hur säger man hej då för att bli minst ledsen? Ska man låtsasle, bita sig fast i blicken eller bara gå? Ska man lyssna på Michael Bolton förbi alla kalhyggen och släppa sina tårar eller välja DJ Mendez och Daim?

Jag har aldrig älskat på det här viset, vet inte hur man gör. Jag har heller aldrig blivit älskad såhär ömsesidigt. Antingen älskar den ene den andre mer eller tvärtom. Inte nu.

Jag har en dotter som har mitt hjärta därhemma. Han har sin teater i Stockholm. Tack och lov.

Jag är dock livrädd för att komma hem till min dotter då tupphuvudet gick åt fanders. Det började lukta svavel om det fast det var vakuumförpackat. Det liksom jäste.

Hon hade sett fram emot det huvudet.

Min tupp blöder

Jag fick det här för några dagar sen. Då var det fräscht. Jag hyllade Östermalms Saluhall. Men nu har nåt hänt. Fast tuppen inte har luft därinne i form av syre, kväve eller nåt annat kemiskt.

Jag sa att ingen process kan sätta igång därinne för att när det är vakumförpackat är det som på mars. Jag hade tänkt ge den här tuppen till min dotter i julklapp. Men nu är det kört.

För den blöder ut näbben. Näsblod är inget bra om man är vakumförpackad. Då mår man skitdåligt. Vilken veterinär skulle kunna ordna detta? Den ser ut såhär i nuläget:

Stefan Sauk

Jag tror mig veta allt om honom.

Jag tror mig veta att han gillar att crawla omkring i hamnar och störa i farlederna. Han har Hamiltonhybris. Han glider fram som en ”submarin bulletin” som han själv kallar det.

Ingen vet egentligen varför han gör såhär. Han enda anledning är att han tror att han är agent och gör vad fan han vill.

”Att crawla i farleder är det tuffaste man vågar göra, om man vill vara en orädd agent, agent 357” Det säger Sauk i en intervju med TT idag. (Han lade till en mekanisk robotröst på agent, agent 357)

Men han skall ha creds för Yrrol och Strul.

 

Däggdjur

Jag bestämde mig för att äta nu. Lika mycket som att marsvin betämmer sig för det om dagarna.

Om man har ett marsvin i bur; ser och hör man när det betämmer sig för att äta hela tiden om man håller sig hemma. Djuret kan fatta lika mycket beslut som människan alltså. Det kan tänka fast det har en liten ärthjärna.

Jävlar vad det stör mig. Djur borde skjutas.

 

Stackars Alex&Amanda Schulman

I dag skulle jag ju besöka Alex Schulmans kontor/bokhandel. Jag förväntade mig något så mytomspunnet som när Bastian stiger in i bokhandeln i Never ending story. Jag hade skitit i HasseåTages skrivarstuga. Främst för att vara lite samtida, då jag tror att Alex schulman kommer vara betydande inom litteraturen om hundra år och ännu mer för att jag inspirerats av honom och ville gå dit och bara säga att jag tycker han är bra. Man skall inte tycka folk är bra i smyg. Sen att han skiter i vad jag tycker är en annan femma.

Det börjar med att jag är vilse i stan och hamnar BAKOM hans fru som typ är snyggare än hela Hollywood.. Jag sket nästan ner mig. Om hon var på väg dit kunde jag ju inte följa efter. Det är ju spooky. Jag gick vidare och tänkte kapitulera. I går vågade jag inte ge ett tupphuvud till Sean Banan och i dag vågade jag inte hälsa på Alex Schulman. Jag kände mig som en fegis. Men jag tänkte hela tiden på jan Guillou som faktiskt åkte ända till Frankrike för att träffa sina inspirationer och till och med hängde utanför deras hem. Om Jan Guillou kan, så kan jag.

Jag gick dit. Slet i dörren och steg in utan att säga vem jag var för det hade inte gjort honom mycket klokare. Jag störde. Han blev fobisk. Jag blev helt sonika osäker och behövde Läkerol. ”Vad är etern” tänkte jag… Söv mig. Vi hade såklart bara kallprat. Det brukar jag ju vara skitdålig på. Men nu gick det svinbra.

Det knackar på dörren och min värsta farhåga blir sann. Hans vackra fru. Känner hon igen mig, är jag dömd till psykopattitel resten av livet. Hon kände igen mig och genast blev det som en tryckkokare där inne. Jag var ju ändå i brådska så jag tackade för mig och gick. Glömde lämna min Dostojevskijbok som jag tycker är skräp och som skulle bli en symbol som talar för att det nya som Alex skriver väger minst lika tungt i det litterära kanon vi hedrar högt.

Alex och Amanda, ni behöver inte skaffa hemliga identiteter eller larmknappar. Det blev bara fel i dag. Jag borde kapitulerat och besökt Alex en annan gång, en annan dag.

Kanske ett annat liv.