Monthly Archives: september 2011

Kepsar man inte har

Ett: Såna det står: ” vengeance ” på. I rött. Det känns jävligt cornflakes. Även ”kattigt”. Alla med såna kepsar har stationära datorer och fullt med bondkatter. De har förmodligen aldrig hört talas om lyrik eller annan sträng litteratur.

Två: Von Dutch. Utvikningsbrudar från Hallsbergs bästa attribut. Brunkrämerna står fint uppradade i en Billybokhylla och man har nitar på jeans, skor och tandsmycke.

Tre: armékeps. Såna killar har ofta stora adamsäpplen. Såna man blir läskad att slå in då de aldrig mer kan ha ett målbrott i sig.

Annonser

Mina tuttar

De ser ut som stridsspetsar som skulle kunna krossa Libyen i ett enda nafs. Jag vet inte vad som hänt. Bara att det är min killes jävla fel efter att han har injicerat säd i mig. Men det känns ju bra att synden straffar sig själv och att han får äta upp vad han gjort genom att beskåda dessa tu ett jävla tag framöver.

Han skall allt få betala om ca två år också. Vi bor granne med ett plastikkirurgicentra. Han kan gå och komma som han vill med en och annan nejlika när jag ligger där bandagerad efter diverse vårtgårdsförminskningar.

Allt som sker med min kropp i denna graviditet har han sig själv att skylla. Att jag kommer vara höggravid när semlorna kommer ut i butik, att röven kanske kommer vara full av kastanjer osv. Jag är livrädd för hemorrojder. Jag tror inte det är så sexigt.

Tänk om jag bara går upp tio kilo. Då skall jag älska det barnet görmycket.

Brev till CSN. Jag har inte gjort klart en kurs och samtidigt roffat studiemedel. Är alltså skyldig nu. Så här skrev jag för att komma undan:

Hej CSN.

Jag vet att jag inte skött mig. Jag skickade aldrig in tentorna om romarriket och annat trams. Jag lös med min frånvaro. Men även höll andra ljus på att slocka. Till exempel min mammas liv. En attack omkring Valborg blev hon misshandlad så svårt så svårt i en tunnel i Partille.

Hur tror ni det känns att läsa en bok då? Hur tror ni man bara kan gå vidare hux flux? Är det rätt att kräva nåt av mig? Jag är också ett offer. Men främst ni som inte förstår. Ni tror att blommor och blad blir en en miljard och spagetti makaroner blir fem miljoner.

Det är inte så. Alls.

Jag gör anspråk nu. Jag tänker mig en reglering. En avskrivning, ett uppskov på obestämd tid. Tills jag inte inte orkar mer och dör. Då är det ändå försent. Min mamma mår efter omständigheterna bra. Hon skall få en ny patellasena från La Belgique. Även ett nytt korsband. I Belgien finns sånt på grund av alla källarbarn man hittar efter år av utnyttjande. Ni har väl läst om barn som grävs upp ur källargångar? Det är senodling de håller på med därborta i Antwerpen.

Jag tycker ni kan lugna ner er med era krav. Det finns andra människor att kräva av. Det vimlar av stundenter. Till exempel i Lund. Tänk bara på Uppsala.

Skall vi helt enkelt bara säga Sayonara?

Hej då. Jennie ”rötägget” Wiberg

Facebook är en golbög

Charlotte skrev att vi skulle se en kriminalare. Då fick jag en notis som löd:”Charlotte säger att hon umgåtts med dig i en post”

Jävlar vad näsvist det lät av Facebook. Hur nekar man? Hur säger man emot facebook?

 

Jag har blivit värvad (Med Björn Rosenströmmelodi) oh ho ho ho

Nu kom en värvare och ringde på dörren. Han såg i nyckehålet att jag var hemma, han vinkade så jag skulle veta att han sett mig. Jag öppnade och han visade sig vara från Hyrestgästföreningen. Inte alls från ett gästgiveri som ville bjuda julbord.

Han sa att det skulle bli tufft nu framöver med hyrorna. Tre gånger sa han det så jag skulle bli riktigt rädd. Jag är inte ansvarig för att betala hyra, så egentligen skiter jag i dessa hårda tider. Men han erkände att han hade varit skådis på Stadsteatern för tjugo år sen.

DÅ BLEV JAG RÄDD! Tänk om min kille blir värvare på Hyresgästföreningen om tjugo år. Att han får krypa till korset och skaffa ett vanligt jobb. Störa folk mitt i filmen klockan 18:40.

Jag har nu anslutit mig och blir av med 75 kronor varje månad. Gånger tolv blir om året 900. Alltså mindre än vad hyreshöjningen hade blivit i ”dessa tuffa hyrestider” Det var tydligen också bra att gå med pga bostadbristen. Men det argumentet kan han ju fan inte ta till på mig. JAG HAR BOSTAD och skiter väl i om andra inte har det?

Jag blev alltså helt lurad. Värre än av Tony Flygare på 2000-talet. Värre än Trojanerna. Värre än alla som litade på SAAB i Trollhättan.

Men han var ju fd skådis. Full av talang att luras och skådespela. Det skulle Anna Takkanen (chef på Stadsteatern) veta. Då kanske han hade fått ett jobb där han hör hemma.

Min mamma gjorde Victor varse…

I dag sa min mamma ”Att ett underliv ser ut som Sovjet efter förlossning; alla vet hur det ser ut, men ingen vill dit. Att det bara är bakifrån som gäller om man vill klara ett samlag med bibehållen erektion. Sen erbjöd hon mig att låna hennes STORA Geishakulor för ”Victor vill inte sätta på en slaskhink”

Då försvarade jag mig med att det är det man har analhålet till. Som reserv när framstjärten svikit eller helt enkelt säckat ihop. Men att man gärna håller på det så länge det går, tills det verkligen är kris och finito med snippan.

Då frågade mamma äcklat: ”Fy fan, är du ett djur eller?!?!”

 

Snoppissues

Min mun sa det roligaste i Sveriges historia nyss i badet. Min kille stod framför mig med snoppen rätt nära. Då sa jag:

*Din pung ser ut som en riktig Grand danoispung. Kan du gå på alla fyra så jag ser vilken rastyp du är mest lik. Han sa nej.

*Din snopp är lik Suleyman. Den ser lite trögfattad ut. Han Maikel i Idol är Suleymans kusin by the way. Dem är kebabkungar.

Förlåt Suleyman eller Victor för att jag för ihop er utan att ni bett om det.

 

Svikaren M.B.

När jag gick i tvåan kom det nya fyror till skolan från Backegårsskolan. Nya mellanstadiare. En av dem var jävligt ekologisk och orienterande. Hennes familj körde säkert med biobränsle redan då. Hon var såklart med i kören och skulle spela solo på alla tillställningar. Med rosett bak i håret och en osminkad mamma stod och njöt i sina fotriktiga skor.

Den här tjejen är i dag en jävla svikare. Hon har svikit sina ideal, men främst min bild av henne. Hon gick förbi på Allum när jag jobbade. I SKINNPAJ och trendiga boots. Helt modern. Armhålorna var förmodligen rakade och könshåret inte alls så beige som i skolåldern. Hon hade en rejäl buske. Det såg jag en gång i Sparreviken på elevrådslägret. En riktig majbrasa.

Hon var för helvete kassör i elevrådet från fyran till nian. Då har man fan inte skinnpaj och går omkring och är trendig 18 år senare.

Jag blev arg och tyckte hon bara skulle fortsätta springa i sina skogar och stämpla orienteringskort. Inte inkräkta på modet.

 

De tio bästa Nintendospelen

Här tänker jag lista mina bästa spel jag hade.

1. Rush n´attack: Man cuttade fiender på en lång raksträcka. Det bästa var när man valde att hugga i magläge, då såg det ut som man juckade mot marken. Eller nej, det bästa var såklart när man fick bazookan och sköt ihjäl flera på samma gång. Musiken var funkig och duglig än i dag på Park Lane. Jag tror att mina finska gener gör att det här spelet vinner. Man fick jobba med kniven.

2. Bubble Bobble: Man var två och sköt bubblor på fienden som man sedan hoppade på för att förvandla dem till frukter. Jävla pling plong musik och hundra banor. Detta spelet var en stor orsak till alla slagsmål jag och brorsan hade. Eller jag menar all stryk han fick när vi lagspelade och han pajjade för laget genom att dö på bossen.

3. Blades of steel: Jävlar vad man tekade. Och vad fan sa dem varenda gång man passade? ” Happa cand?” Också en slagsmålsstartare hemma hos oss mellan mig och min bror.

4. Track and Field. Man var snabb med fingret över a och b-knappen. Ibland använde man sked för att snabba på. Man förstod aldrig stavhoppet. Fäktningen var skitkul, för man bara gjorde nåt så gick det som det gick.

5. Ice Climber: Inte min starka sida då stress orsakar knäckta handkontroller. Men när det gick bra var det kul. Jag hatade de små jävla eskimåerna för jag trodde de var asiater. Ännu värre var det när den där jävla gamen i slutet inte ville träffa en. Då brast det. Jävla provokativt spel. ”Lönespecen” man fick i slutet på hur mycket man hade tjänat i poäng var likadan som alla andra specar. Den visade aldrig så mycket man trodde.

6. Kid Icarus: Man var en naken bögängel som ändå var modig och sköt flygande väsen som blev hjärtan vid träff. Han kved skitledsamt när han blev skadad. Som ett trampat marsvin. Man fick bonusdörrar att träda in i och skjuta flygande mustascher. En häxa fanns också som blev helt till sig om hon såg en. Men man sköt henne med. Monika Söderström hade det här spelet. I dag är jag ledsen på min mamma som inte köpte det till mig trots återkommande på önskelistan i fem år.

7. Duck Hunt: Man undrade ju hur jävla bra man hade varit med en riktig bössa. Och varför hunden blev så jävla glad. Jag använde jingeln som spelades varenda gång hunden visade upp bytena som stinger när jag spelade in mina egna radioprogram på min gula bandspelare. Ett spel man ofta spelade på tisdagar för att det är en så jävla tråkig dag som man inte vill skall vara som alla andra.

8. Super Mario 2: Det här spelet hade min kompis Leila Lehtola. Jag måste varit magsjuk när jag spelat det någon gång. För jag mår illa av ljud från spelet. Det fanns en prinsessa (!) och en slags enarmad bandit efter varje avklarad bana.

9. Zelda: Guldplätterat spel. Fattade aldrig någonsin tjusningen med det. Men det var snyggt i samlingen.

10: Resten av Super Mariospelen. Ettan och trean. Trean, skitrolig med P-vingen som lät en flyga genom hela banor och världar. Ettan; Jag minns än i dag känslan när jag satte mig överlycklig och spelade på MITT egna Nintendo julen 1989. De hamnar på tionde plats för att jag ALDRIG varvat dem. Jag skäms och minns hur jag ljög om det i skolan.

Fan, tack för alla våldsamheter Nintendo. Jag skall leta efter ett i morgon och låta Frida växa upp med ett. 

pennsylvania

En dag på jobbet träffade jag riktiga amerikanare. Jag har hållit i ett körkort direkt från Pennsylvania. Alltså pratat med riktiga jänkare. Jag kände mig tuff för att de förstod mig helt och hållet. Jag hade kunnat försvara mig i Ricki Lake show kände jag då. Om någon skulle ställa mig mot väggen i någon fejd.

Jag är sån som tror att alla Usa:are känner Michael Jackson eller han Billy Bob Thornton. Eller att de har Bel Air villor och skithöga avgångsvederlag hela bunten. Jag ville fråga om de hade sheriff i sin kommun, men jag vågar aldrig fråga sånt jag känner för.

MEN: De från Pennsylvania är skitekonomiska och har helt vanliga luggar och mittbenor. Det regnar där precis som i Sverige. De har medelklass. Alla åker inte Bentley eller Rullskridskor till jobbet. Vissa har Saabar. Till och med schäferhundar.

Fan, vad krossade inbillningar jag fick av dem kunderna. Nu har de Reikerskor också. I Pennsylvania går det omkring en kvinna med sina Rieker på vanlig asfalt som byggjobbare rullat hård. Fy fan att det finns vägarbetare i Amerkat. Knegare. Som går hem och har det kärvt.

Alla borde vara musikproducenter eller lawyers. Annars är inte USA drömmarnas land tycker jag. Hoppas för guds skull att de från Pennsylvania åtminstone varit med i Americas funniest Homevideo någon gång och alltid har pinata på alla kalas.