De tio bästa Nintendospelen

Här tänker jag lista mina bästa spel jag hade.

1. Rush n´attack: Man cuttade fiender på en lång raksträcka. Det bästa var när man valde att hugga i magläge, då såg det ut som man juckade mot marken. Eller nej, det bästa var såklart när man fick bazookan och sköt ihjäl flera på samma gång. Musiken var funkig och duglig än i dag på Park Lane. Jag tror att mina finska gener gör att det här spelet vinner. Man fick jobba med kniven.

2. Bubble Bobble: Man var två och sköt bubblor på fienden som man sedan hoppade på för att förvandla dem till frukter. Jävla pling plong musik och hundra banor. Detta spelet var en stor orsak till alla slagsmål jag och brorsan hade. Eller jag menar all stryk han fick när vi lagspelade och han pajjade för laget genom att dö på bossen.

3. Blades of steel: Jävlar vad man tekade. Och vad fan sa dem varenda gång man passade? ” Happa cand?” Också en slagsmålsstartare hemma hos oss mellan mig och min bror.

4. Track and Field. Man var snabb med fingret över a och b-knappen. Ibland använde man sked för att snabba på. Man förstod aldrig stavhoppet. Fäktningen var skitkul, för man bara gjorde nåt så gick det som det gick.

5. Ice Climber: Inte min starka sida då stress orsakar knäckta handkontroller. Men när det gick bra var det kul. Jag hatade de små jävla eskimåerna för jag trodde de var asiater. Ännu värre var det när den där jävla gamen i slutet inte ville träffa en. Då brast det. Jävla provokativt spel. ”Lönespecen” man fick i slutet på hur mycket man hade tjänat i poäng var likadan som alla andra specar. Den visade aldrig så mycket man trodde.

6. Kid Icarus: Man var en naken bögängel som ändå var modig och sköt flygande väsen som blev hjärtan vid träff. Han kved skitledsamt när han blev skadad. Som ett trampat marsvin. Man fick bonusdörrar att träda in i och skjuta flygande mustascher. En häxa fanns också som blev helt till sig om hon såg en. Men man sköt henne med. Monika Söderström hade det här spelet. I dag är jag ledsen på min mamma som inte köpte det till mig trots återkommande på önskelistan i fem år.

7. Duck Hunt: Man undrade ju hur jävla bra man hade varit med en riktig bössa. Och varför hunden blev så jävla glad. Jag använde jingeln som spelades varenda gång hunden visade upp bytena som stinger när jag spelade in mina egna radioprogram på min gula bandspelare. Ett spel man ofta spelade på tisdagar för att det är en så jävla tråkig dag som man inte vill skall vara som alla andra.

8. Super Mario 2: Det här spelet hade min kompis Leila Lehtola. Jag måste varit magsjuk när jag spelat det någon gång. För jag mår illa av ljud från spelet. Det fanns en prinsessa (!) och en slags enarmad bandit efter varje avklarad bana.

9. Zelda: Guldplätterat spel. Fattade aldrig någonsin tjusningen med det. Men det var snyggt i samlingen.

10: Resten av Super Mariospelen. Ettan och trean. Trean, skitrolig med P-vingen som lät en flyga genom hela banor och världar. Ettan; Jag minns än i dag känslan när jag satte mig överlycklig och spelade på MITT egna Nintendo julen 1989. De hamnar på tionde plats för att jag ALDRIG varvat dem. Jag skäms och minns hur jag ljög om det i skolan.

Fan, tack för alla våldsamheter Nintendo. Jag skall leta efter ett i morgon och låta Frida växa upp med ett. 

Annonser

Posted on 15 september, 2011, in Uncategorized. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: