Månadsarkiv: oktober 2011

Jag försöker må bra på alla vis – det enda som hjälper är Scarface

Jag försöker tänka på lukten i cykelaffärer, jag sniffar bensin, jag äter varannan timme, jag lyssnar på gangstarap för att känna mig tuff som stål. Jag håller för näsan när min älskade kommer för nära, sätter på kaffe eller visar kroppsvätskor för mig.

Jag äter Lergigan. Pepparrot. Sånt som jag kan tänka mig. Snart kan jag inte tänka på nåt mer att vara sugen på. Kanske mynta. Det känns lite bra i halsen när jag tänker mig in i hur det luktar.

Jag kommer inte vara det minsta rolig på länge. Den 18 oktober är det ultraljud. Måtte ungen vara välskapt och snygg. Annars är detta fan nästan förgäves. Jag gillar dock mina nya fullsizepattar.

Nu skall jag lyssna på Scarface soundtrack och tänka att mina problem är mycket mindre än Tony Montanas när det gick åt helvete. Det är nog det enda som hjälper.

Annonser

Pungar

Hur ser en pungkula ut i färg? Jag vill väldigt gärna veta vad det är som döljer sig i Victors godispåse. Jag tycker bara de där kulorna ger och ger, men de visar sig aldrig. De är för anonyma.

Tack vare det som hans kulor producerar; skall jag i dag till en barnmorska. Kolla läget liksom. På Östermalmstorg. Jag måste berätta hur jävligt det här är. Jag skall fråga om det är vanligt att man helt sonika tycker livet är skit.

Sen tänker jag gå in i Östermalmstorgs Saluhall och leta pungkulor. Det är jävligt välsorterat där så man borde hitta riktiga människopungkulor. Jag tror de är beiga. Victor tror de är svart-gråa.

Om jag inte spyr av någon lukt. Lukter är inte min starka sida just nu.

Far i Rio

Min far, är i Rio och bygger mässa. Han är 48 år och helt snygg och i form. Ser lite ut som Marky mark och hela hans funky bunch. Blandat med Vanilla Ice. Men han ruckar inte på höfterna. Han kommer förmodligen inte ens ta av sig strumporna och känna bris mellan sina finska tår. Han är en robot som jobbar, men inombords, i huvudet finns en förtrollad värld. Det vet jag.

Jag hoppas i alla fall att han år för sig att ta av sig skorna och trampa i sanden på stranden någon dag. Eller att han känner att det rycker lite, lite i höften när han hör musik från någonstans. Jag undrar vad pappa tänker när han andas in och ser ut över Rio? Vad drömmer han om? Jag skulle önska att han drömde om att slicka håret bakåt och skaffa sig ett par vita Speedos.

Pappa körde inte cross med mig i skogen när jag var nio år i onödan. Han hoppade inte bungyjump för att han fick en jävligt speciell present. Han körde inte BMW 525 på nittitalet av slump. Han hade till och med sig en Frozen Margaritamaskin hem från Texas en gång. Det gör mig ledsen att hans krokodilboots bara står undanlagda i källaren. Vi såg inte på Gökboet när jag var liten för att vi bara hade den filmen hemma.

Min pappa är skitcool. Egenligen.

Hoppas han tar vara på Rio.

Till Pappa:

Min dotter ollar mig. Därför skall Emma Knyckare få montera en parabol hos oss.

Jag vet att det finns Oidipuskomplex och sånt. Vad kallas det för komplex när ens unge pillar lite i de regionala delarna och jagar en med fingret? Det började hemma hos Emma Knyckare på min födelsedag i somras. Sen har det bara eskalerat. Är det Emmas fel? Minns Frida att Emma skrattade och sa att det var det roligaste i livet? Fast jag vet att Emma varit med om massa mer saker som varit roligare. Typ höra sig själv om dagarna.

Emma Knyckare, jag vill ha ersättning eller åtminstone att du kommer hem till mig och installerar en skitstor parabolantenn på min balkong. De är ett riktigt skitgöra. Ett straff. Jag minns när min kompis pappa skulle montera en sån. Alla barn fick stryk hela kvällen efteråt. För allt de hade gjort under dagen fast de varit betjänter sen de gick upp på morgonen. Allt hade med gud att göra sa han. Då höll de käften och tog emot. Man var rädd för gud och visade man att man älskade honom genom att ta emot stryk blev pappa snabbare snäll och sen fick man sitta i hans knä och kanske se på MTV.

Men jag visste hela tiden att det bara var en projicering för det där med parabolen som inte ville peka mot rätt väderstreck. Mekka hade han full koll på. Men kunde inte ens hitta rätt latitud för en parabol.

Jag var tio år och gick hem när sista systern fick smäll. För att hinna till mammas Skogaholmsmackor och Rederiet. Dagen efter skrattade jag och min kompis som om inget hade hänt.

Hennes hår var nytvättat och doftade skitlyckligt. Jag tyckte det kändes fel. Hennes hår borde luktat matos.

När man vill åka till Legoland och ta livet av sig. Alltså, när man är gravid och hatar sina nya känslor. Då vill man lite till en låtsasvärld och dö. För på riktigt vill man aldrig dö.

Jag har känslor då. Jag gråter när lammungar blir slaktade. Jag tycker synd om folk. I vanliga fall hatar jag ganska många folk. Egntligen folk i allmänhet. Jag gråter om jag lyssnar på Spice girls Viva forever.

Jag tycker synd om kineser nu. Jag tycker att de är enskilda individer och inte alls bara en i mängden. De förtjänar inte vattenmassor eller jordbävningar. Jag tycker att det är synd att det fortfarande finns dödsstraff och att taxar också förtjänar varsin ägare. Jag skulle nog till och med tycka att Marjasin är snygg.

Jag förådde mig själv en dag. Jag hatar som bekant hunddjuret tax. Jag klappade en. Lät den nudda mig och sniffade in min könslukt. Fast den är lång och ber om en spark i magen. Den var dassig och hade ett vänsteröga fullt med starr som hängde utanför skallen. Den såg ut som ett roadkill.

Men jag klappade den. Det måste varit värsta reaggaelåten för den taxen. Efteråt gick den hem, (fast det ser ut som de springer när de bara går) och skrev en låt om hur fint den blev tagen på där i svalen.

Visste ni att det finns cancerhundar? Såna som lokaliserar cancern. Jag vill jättemycket höra en hund skälla fram diagnosen. Som i en Dr Doolittlefilm.

Jag provade ett par curlingkängor en dag på jobbet. Såna Ballykängor. Det kändes och såg ut som jag hade tagit på mig en torso av en svart labrador som var alldeles för gammal och mätt på varje fot. Man gör curlingkängor av gamla, mätta, svarta labradorer. Undra om svarta hundar kallar varann ”Nigga´”? Vilka hundraser motsvarar våra etniska genres?