Monthly Archives: november 2011

Frida Juholt

Jag litade på Frida. Men hon har förbrukat ett förtroende. Hon hade ett omdöme som man vågade tro på. Man hade planer för Fridas framtid. Hon är inte mongo som de flesta andra barn. Hon har förmågor och förnuft som många vuxna saknar. Liksom mytomspunnen. Hon är Indiana Jones.

”Frida skulle aldrig göra så” Det säger jag ofta. Men nu har hon svikit mig. Hon är en ögontjänare. En backstabber. Jag är helt paff.

Jag hittade det här på vardagsrumsgolvet. Helt hänsynslöst har hon massakerat sin morbrors julklapp som en jävla fyraåring (hon är själv fyra, men inga vanliga fyra år) och inte ens gömt likdelarna. Jag blev mest besviken för att hon inte mörkade det hela ett uns. Utan bara lämnade offret till paket sådär. Kvarlevorna. Omslagspappret. Min Frida ser till att komma undan om hon gör nåt tycker jag… Jag var säker på att hon aldrig kommer komma med på film i Efterlyst om hon får för sig att råna Hallbergs Guld. Men jag hade fel. Högg i sten.

Nu skulle hon liksom åka dit om hon gjorde nåt olagligt. I mina svängar åker man inte dit. Då tillhör man ingen elit.

Hon är opålitlig. Frida Juholt. Hon vet; alla vet att hon är skyldig. Ändå ler hon och går vidare som om det regnar. Utan att ens försöka röja undan någonting alls.

Jag har misslyckats… Hon är nog Sosse ändå.

Annonser

Örngottet från helvetet

Såna här örngott finns hos min mamma. Jag vill köra in min egna knytnäve i svalget för att jag underkastar mig varje gång och faktiskt vilar skallen på det varje natt jag övernattar i mitt gamla rum. Mitt huvud har legat på det sammanlagt fler timmar än det borde. Jag känner att det finns viktigare saker jag kunde gjort. Vadsomhelst. Skalat ägg, tvättat någons Alfa Romeofälgar med tandborste. Opel Omega kombi årsmodell 88 hade också svårtvättade fälgar minns jag. (fatta att jag har trauma från det, det är alltså ett underförstått budskap i meningen innan denna)

Det står alltså: TONIGHT, LÄNGE LEVE LIVET” med Vodkas grafiska profil.

Jag fattar inte. Vadå länge leve livet? Vad är det för jävla uttryck ens?

Jag blir mest orolig över hur mamma fick tag i dessa? Har hon smygsupit Vodka och skickat in fyra streckkoder? För det är kampanj-present-örngott. Det ser jag.

Jag är orolig.

Vadå då, alla tänder väl på olika grejer?

Jag är svag för när min kille pratar finlandssvenska. Då drar det till i baguetten. ” Hej, jag heter Jennie och jag tänder på när min kille pratar som Mumin”

Han måste vara sådär lite som Lennart Jähkel i Jägarna 1 också. Hänsynslös.

Jag är helt säker på att våra sexuella mönster präglas i hur relationen varit med vår förälder av motsatt kön. Alltså tjejer och deras fäders relationer och män och deras mödrar.

Det är nog därför jag vill att Victor skall vara finsk och hårdbarkad. För då känns det säkert som min pappa bekräftar mig. De är sjukt, men Freud hade tagit mitt parti. Min pappa är alltid och jobbar omkring i världen. Nu i Shanghai. Fast han uttalar det ”Changhaj”

I dag fick jag reda på vad som tänder Victor on.

Jag lyckades vara Sickan och knipsade av rätt tråd i ett elverk som väsnades när det snurrade. En julby som vi hade köpt på Ullared. Det fanns en grön, en svart och en röd tråd. Nu litar han på mig och låter mig hålla i spakarna om vi skulle behöva detonera något annat nån gång.

Han säger också att det är så bra med mig. Har jag bara porr och mat – så är jag lycklig.

Nulägesrapport. Allt om index och valutor på samma ställe. En slags enkät. Direkt från Sheriffen.

Jag undrar vem den mest känsliga läsaren på min blogg är? Hur man förhåller sig till mina ibland jättepolitiskt inkorrekta inlägg? Jag tänker aldrig låta den här bloggen bli begränsad eller anpassad efter vetskapen om att någon mer politiskt korrekt person skall vara belåten. Jag reflekterar över varje inlägg och är det postat och publicerat så stannar det på bloggen. För alltid.

Jag är skitstolt över att jag vågar blogga om sånt som flytningar och mörka anus. Anledningen till att jag skriver detta är att jag ville blogga jätteinkorrekt i dag. Eller jätteprivat. Så kom jag att tänka på att min svärfar kanske läser, eller fröknar och föräldrar till dagiskompisar på min dotters förskola. Mina egna föräldrar låter mig ha min konstnärliga frihet eftersom de är vana vid bloggen efter snart fem år och för att jag är deras kött och blod. Annars hade nog jag inte fått vara med på jul längre. Kanske som grisen med äpplet i munnen.

Hursomhelst tänker jag fortsätta precis som vanligt. Som Astrid Lindgren gjorde. Som Jim Carrey gjorde. Alla tyckte dem var dumma i huvudet, tills de slog igenom.

Det här är ingen ursäkt eller reservation för er känsliga läsare. För jag vet att det finns de som läser men låtsas att de inte gör det. Jag är tacksam att ni hälsar på härinne, men är absolut inte besökarsiffrorskåt.

Ni är fri att lämna bloggen när ni vill och allt ni säger kan sen användas emot er. Tänk på det.

HANDS UP, ELLER FREEZE!

 

Analen fick sig en känga

Nu börjar sanningen komma fram. Min kille sa att jag var mörk i röven. Man vill aldrig erkänna det. Att det skulle vara min genetiska lott i livet.

Så man behöver nåt att täcka upp med. Jag skyllde på en svart spinningsadel från Partille Welnesscenter. Han som ägde det var inte heller riktigt som han skulle. Nåt kroniskt var det med honom i alla fall.

Hej o hå.

Jag skall vara med på 60 minutes

Barbara Walters hälsade på hemma hos mig en dag förra veckan. CBS ville göra en dokumentär om en kvinna som är genialisk när det gäller allt. Förutom Rubiks kub och sån skit.

Jag gjorde ju lumpen i Arvika på 70-talet. Jag var major i ett förband som hade hand om dynamiten på den tiden då det begav sig; om man säger så. (Förresten ringde Gråbo Dynamit AB mig tre förra veckan utan att jag ens nu vet varför. Så om nån vet vad de vill folk mitt på ljusa dagen så får ni gärna meddela mig det, ELLER BE DEM GE FAN I DET!!!)

Okej, jag och Barbara stack till Strömmingsluckan och haffade käk. Sen gick vi hem till mig och hon bad mig tappa upp ett bad, för det är i badet allt händer mig sa hon när det gäller mig, det hade Pentagon tagit reda på. Sen hällde hon upp finska bär mansikki i en skål och bad mig bryta ner dessa oralt. CBS skulle göra en dokumentär om hårdsmälta magar som kan bryta ner frysta bär på momangen. Tydligen tog jag mig vatten över huvudet. Det var svårare än jag trodde och dokumentären spårade ur och jag började bli våldsam.

Jag vet inte vad som flög i mig, men jag bad henne åka till Germania och stanna där. Sen ville jag köra armbrytning och det gick hon med på. Efter det rusade 3 agenter in och tog polisgreppet på mig. Jag skrek glåpord men inget bet på Mrs Walters, eller Barbara som jag skrek. Jag valde att tilltala henne med förnamn. Sen blev allt svart och jag började känna mig som om jag var i Surinam. Jag vandrade i skog och mark och letade efter Papua Nya Guinea eller vad fan det nu heter. Guarana kanske det var. Jag var törstig som en ulv. Sen köpte jag ett Wärdshus och började odla såna Jalapenjos. Det sista jag gjorde i Surinam var att lansera Oddset.

Sen vaknade jag upp på Den Flygande Holländaren. Nu sitter jag i ett Hangarfartyg och är på väg till Bremen. Jag skall hälsa på Arthur. En kille som var med i Svärdet i stenen förr i tiden.

CBS sänder den här dokumentären varje söndag hela året ut.

Hej då.

Vinterdäck. Jag tänker göra egna eller ringa en tjuv.

Jag har köpt spik och skall dubba mina däck själv. Hur fan kan Mekonomen tänka sig att folk som inga däck har skall kunna punga ut med flera tusenlappar såhär innan jul? Inte nog med att Tomten skall ha betalt för allt ens unge önskar sig, men skall ha andra jävla däck på bilhelvetet också. Nu blir det inga luncher på Villa Belparc mer. ( Inte för att jag någon gång ätit lunch där, men det låter rikt)

Hjullager måste bytas också. I dag frågade en tjej som inte kan nåt om bilkörning , vilken växel jag körde på. Jag körde på femman. Men med dåliga hjullager låter det som man kör på tvåan hela tiden. Som att man är en medelålders kärring som inte vet att man skall växla för motorns skull bland annat.

Skaffa aldrig dåliga hjullager. Se till att ha vinterdäck också. För nu står jag här med skägget i brevlåddan och vill nästan ge upp hela livet. Vad är det för jävla liv när man önskar sig vinterdäck och hjullager? Är man verkligen helt vuxen nu då eller? Är det slut på att önska sig väskor och spavisiter?

Det värsta jag vet är att vara tvungen till något. Inga jävla hjullager skall bestämma sig för att spela på sista refrängen. För hjullager lever inte, då skall de inte heller märkas av i min plånbok. Döda ting skall hålla sin käft.

Jag utlovade en ejakulation till den som fixar vinterdäck åt mig på Facebook.

Det är min enda chans. För det lär ju komma snö innan Tomten kommer.

Charlottes familj med mera

I alla fall är Charlotte och hennes familj lite halvloco. Hennes padre till exempel:

Har helt sonika köpt en Cane Corso – en slags blodhund/kamphund, fast han är van vid småterriers. Han skriver på sin facebooksida att hunden kommer ”väga 55-60 kg som full vuxen” Undra om han menar att hunden kommer bli full när den är vuxen och därför kommer väga så mycket? Han hade Dobbermanns en gång också, tydligen KUPERADE. Han är egentligen en maffioso för hela slanten. Han har stora hundar och Merca och BMW. Lyxkryssare i Costa del Sol och sånt. Kammar håret bakåt och har tonårsjackor.

Sen förstår jag inte varför Charlotte gör kikärtsröra på en torsdag? Hur vågar man det? Kikärtor gör man en fredag när man vet att man klarar av gaser en hel natt och därmed sömnstörningar.

 

Ken Ring kommer få träffa mig ikväll

Jag gravid och min kompis som är höggravid skall gå på gangstarap ikväll. Vi skall till Jazzhuset och gunga till Ken Ring. Sist jag hörde av honom bodde han i Kenya eller nåt och var fotbollsagent. Jag är livrädd att jag skall vilja dansa som en negress från Compton när Hässelbylåten kommer. Hur diggar man när man är auktoritär och gravid? Får man digga? Eller kommer folk tro att man är en crackmorsa? Jag tror vi skall utgöra oss för att vara press. En bild med Kens tassar på varje mage vore på sin plats.

Nu kommer han hit i alla fall. Jag undrar bara hur man förfestar när man är gravid? Sesamfrön? Jag var helt nära på att köpa varsin dyryoghurt till mig och Charlotte. Bärry med körsbärssmak. Det är fest. Delikatessyoghurt.

Vi kommer med all säkerhet inte röka gräs ikväll. Det har aldrig hänt en annan kväll i hela mitt liv heller å andra sidan. Min andra kompis Ljubica som är katolik och hela köret berättade att när man röker gräs vill man köra bil på en grusplan i cirklar med rutorna nervevade och bara asgarva.

Min bror säger att man bara tappar aptiten när man slutar med gräs. Så alla ni som vill banta. Rök gräs som fan – sluta röka gräs – och sen tappar ni aptiten och blir smala.

Hej då.

Niklas Strömstedt

När ska han egentligen visa tänderna? Bildgooglar man honom, misstänker man ett stort komplex för garnityret. Han verkade inte ens le under bronsåldern/när vi grävde guld i USA då GES var som mest betalda.

Han ler aldrig. I början trodde man ju det hela berodde på det är med de båda Ef(v)orna. Att han kände sig lurad av att ha varit tillsammans med en så kallad fittslickare. Men nu är det ju ett gäng år sen.

Tänk om svenska kändisar började göra som de i Amerika. Byta ut ett sämre karosseri i munnen till fördel för ett rakt, vitt leende. Då hade liksom Sverige haft en annan Strömstedt. En glad. Det kanske vi inte hade velat ha ändå tänker jag när jag ser bilden nedan:

Liknar inte ena framtanden ett ruttet flak på en grön flakmoppe som kunde åkt runt på Hönö?