En liten parentes

En dag såg jag Morris på Ica nära bananerna. Han hade blivit vuxen. Pappavuxen.

Konstigt när folk man såg sist i åttan går omkring och känner ansvar att köpa blöjor och bröd.

Jag gillade inte Morris som vuxen. Det fick mig känna att livet går för fort.

Morris gav förfan mig ångest. Utan att veta om det ett endaste dugg.

Annonser

Publicerat på 30 mars, 2012, i Uncategorized. Bokmärk permalänken. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: