Fisig i magen

När man är fasansfull och gasig i magen är det jobbigt. Men min kille fattar aldrig att det är lika bra att inte  försöka värja sig. Efter en stund vänjer man ju sig vid stanken och sedan har man immunitet.

De värsta fisarna är de som låter som när en buss bromsar och öppnar dörrarna. Det där exhale ljudet. Pfffff.

Sen lyder sanningen: Värj dig inte, vänj dig. Ta tjuren vid hornen direkt eller blunda och tänk att det är nybakad pannbiff som bara legat i kylen.

Carl Von Linné fes nog aldrig på det viset. Undra vad han tyckte att hans fisar luktade? Undra hur fiskulturen såg ut på 1700-talet? Var det status eller tabu? Kul eller skamligt? Var det annorlunda i Frankfurt om man ställde Paris fisliv bredvid?

Kan man läsa fishumaniora på Chalmers? Känns som allt handlar om gaser där för jämnan. Eller lek med tändstickor.

Jag hatar vetenskap och logik, men jag skulle verkligen vilja se en fis i ett mikroskop.

Annonser

Posted on 5 mars, 2013, in Uncategorized. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: