Monthly Archives: april 2014

Övre medelåldern

Lyssnar på ett samtal. Två kvinnor i övre medelåldern. Saker det handlar om:

* Grönstarrsundersökning
*Remisser
*Havet
*Blommor
*Väninnor från Varberg som är gifta med läkare
*Promenader som resulterat i upptäckten av för tidig blomning av Gullviva

Om jag lever om 30 år tänker jag prata om snus och Tyskland

Påskfilm om Jesus

Eftersom jag ville förankra påskfirandet i mitt dagliga lifv, passade jag på att se en Jesusfilm igår. Jag hade precis förklarat för min dotter varför det kallas långfredag. Min förklaring var att Jesus blev uppspikad på ett kors helt enkelt och att tiden oftast går väldigt långsamt när man har tråkigt. För han kunde ju knappast haft roligt där han hängde. Det höll dotter med om, sedan var det inte mer med det.

På kvällen tankade jag ner Passion of the Christ. Jag hade en bild av vad jag skulle få se redan innan jag började titta. Bilden besannades. Det är ett väldans vacklande från början till slut. Jesus gjorde ju inget annat än vacklade. Jag vill gärna se castingen av Jesus. Mel Gibson: ” I want a guy who can wackle very good in chains every day with sweat in his forehead”

Sedan var den en grej som gjorde att jag ifrågasatte min konfirmation. Jesus blir rädd för en orm och stampar ihjäl hen. Varför stampade han ihjäl en orm? Min kille sa att Jesus inte ville dö av ett giftbett helt enkelt. Men Jesus kunde ju trolla. Om han kunde gå på vatten och ersätta förlorade öron, borde han ju inte vara rädd för giftbett.

Detta borde Mel Gibson tagit reda på bättre, istället för att lägga ner tid på att regissera någon dag ut och dag in på hur denne skall vackla på bästa trovärdiga sätt.

Förresten, Putin kan fjärilssimma.

Bild 3

Kolla vacklet

1990 – en dag som hände mig

Jag är sju år och på väg hem från skolan, det är vår. I ett av höghusen på Rymdtorget i Bergsjön står en krullhårig kvinna på balkongräcket. Hon har ett ljustblått nattlinne som pryder hennes överviktiga kropp. Varför står hon på åttonde våningen? Uppskattningsvis 50 meter upp? Snart ligger hon på mage framför mig. Jag ser en svart pöl breda ut sig kring hennes huvud och jag tänkte på Fru Petrell i Emil i Lönneberga: ni vet när hon fick blåbärssoppa på sig. Ambulansen är redan på plats, så jag går helt enkelt vidare hem. I hissen möter jag min granne Pirjo. Hon var vuxen men bodde ändå med sin mamma och pappa. Hon hade inga ögonbryn eller ögonfransar och på senare dar hade jag funnit att hon även saknade hår och att den kamelfärgade tofsen och täta luggen var en peruk. Pirjo sa aldrig något, men hon visste vem jag var. Hon hade alltid grön eyeliner på ögonlocken och ett porslinsblekt ansikte. Jag ser henne ibland än idag, hon har fortfarande ingen behåring i ansiktet. Hon har slutat känna igen mig, men jag tror hon minns mig om hon tänker på Meteorgatan 18. Det var en trång hiss. Max 200 kg, sex plastknappar som lyste när man tryckte in dem. En röd nödknapp och en gul signalknapp som någon smält med en tändare. I hissen var det tyst, men efter första våningen kramade jag spontant om Pirjos höfter. Hon omfamnade mig om armarna och bålen, och där stod vi. Till sjätte våningen var nådd. Där bodde bara jag. Jag klev ur hissen utan att vända mig om och jag hörde hur den var på väg ner till fyrans våning. Några gånger hade jag kikat ner i deras brevinkast för att få ett litet hum om hur det var därhemma. Det var alltid mörkt och knäpptyst. Som om ingen var där. Sedan kunde jag ändå se alla tre som bodde där komma ut ur trapphusdörren några minuter senare. Mamman hade alltid kjol, Pirjo också. Pappan hade attachéväska. De var fokuserade och sammanbitna. Mamma stod i hallen och mötte mig. Hon skulle nog tycka synd om mig, att jag hade sett någon kasta sig ut från sin balkong och landat framför mig. Hon säger att jag skall komma och sätta mig i soffan. Tv:n är på. Konstigt, Björne börjar inte ännu. Aktuellt extrasänder. Jag hör den obehagliga vinjettmusiken som likt Pavlovs hundar programmerat mig till eländeskänslor. Är det inte fartyg som brinner på havet, så är det Kuwait som exponeras. Men inte idag. Idag ser jag bilder på en skolklass jag känner igen, varvat med bilder på en totalmosad spårvagn. Ledsna barn och en reporters röst som berättar om Kometskolans klassresa som slutade tvärt på snabbspåret mellan Gamlestan och Drottningtorget. Mamma tar sedan den smala långa fjärrkontrollen med gummiknappar och stänger av tv:n. Det är sol och jag ser damm flyga omkring i vardagsrummet. Kan det verkligen vara bra att andas härinne, är det damm som blir kråkor i näsan som man sedan måste peta ut i skolan, helst under handfatet på toan? Skumt, vad kommer kråkor ifrån egentligen och varför säger vuxna att man skall snyta sig istället för att peta i näsan? Det går väl inte att snyta ut nåt som redan torkat och sitter fast. Ibland är vuxna allt bra dumma. Mamma lägger in sin mest dramatiska stämma och jag kan inte låta bli att höra någonslags behaglig ton i att få berätta en riktigt smarrig dramatisk händelse. Hon berättar att Leila, min tre år äldre kompis ligger på sjukhus och kanske inte kommer överleva. Hon var med på spårvagnen som mytiskt krockat. Hon ligger i respirator. Hennes ben är av och hon har splitter i ansiktet och ögonen. 

Indiandans

Se det här klippet litegrann. Han har bysse och mysse. Byssen kan även vara ett brännbollsrack för de som är lagda åt det andra hållet. Eller en sån där spagettiportionsmätare, för det är ju ett hål i.

Jag frågade min kille varför man håller på som indianen. Hans svar blev att de inte hade nåt att göra på stäppen.

Jag hävdade att det vore rimligare idag att hålla på sådär i svåra tider av arbetslöshet.

Indianer hade väl fullt upp eller? Skalpera, tatuera, hålla elden i schack, sköta hästar, spänna bågar, tälja, leta fjädrar, skydda sig mot giriga vita män, hänga med Sully i Doktor Quinn, döpa barn och alternativmedicinera varann.

Jag vill i alla fall göra det han gör på min möhippa. Så jävla mentalt!

Indiandans att ifrågasätta

Candy crush börsnoterat

Jag lever tydligen dubbelliv på Candy Crush som numera är ”aktiebolag”.

Jag slits mellan två världar av en jävla uggla. I ena världen är jag i närheten av Salta ravinen och i andra bara på en bro.

Vem är ugglan och vad vill hen?

Sen är det ju såhär. Det finns officiella namn på saker man kan köpa för att klara sig bättre. Jag kallar dem för livlinor. Vad kallar ni dessa för? Den där rosa krossklubban till exempel?

Eller strösselbollen när man får fem i rad? Vill inte ni också smaka på godiset nu när ni är så bekanta med varann? Vad smakar egentligen de blå?

Jag vet som vanligt varken ut eller in. Det enda jag vet är att jag och min kille spelade Candy crush långt innan Gangnam style ens var påkommen.

20140408-220654.jpg

Är det nån fyllning i den röda? Är den stark? Ingen vet.