Monthly Archives: maj 2014

Primitiv katt

Jag kan inte låta bli att känna lite lite sund avsky över vår nya katt som vi hämtat på Djurens vänner.

Han har liksom inga spärrar, ingen stolthet eller självbehärskning. Han hoppar upp i soffan, lägger sig på rygg och går med på att bli klappad på magen. Som en riktigt dum gubbe. Begäret tar över all resonans. Det är inte gulligt alls att han litar på folk.

Han är inte som min andra katt med rastillhörighet. Min andra katt tänker efter före. Han kryper väl fan inte under sängen om han blir rädd och riskerar att bli rufsig i pälsen, han fläker inte upp sig hursomhelst för lite njutning när någon kanske kommer nypa en i magskinnet eller försöka kväva en.

Han är eftertänksam och cynisk. Skulle inte ens ligga med vilken hona som helst om han hade haft kulpåsen kvar.

Killar, tänk er för innan ni öppnar gylfen. Bara för att man har bånge, måste man inte ligga och ibland kan det vara skönt att ha stoltheten kvar istället för att falla för begäret.

20140512-083842.jpg

Graviditetsdepression

Livet är inte precis Lasse Berghagen nu. Det är åt helvete. Och det är dennes fel. Han har befruktat mig åter och står här vid en dörrkarm i Partille och beskådar min lekamen som just bär en eldhärjad kaftan.

Jag myntade en gång mycket dramatiskt: ”Jag bär en kaftan av eld” Helt själv kom jag på frasen. Det är först nu den fått sitt sammanhang.

När vecka sju sätter igång vid en ny graviditet tar man på sig den kaftanen. Man är fånge i något som gör att en Jackpotlottovinst eller fria resor med boende runt om i världen inte ens är kul. Sedan stiger det. Vecka åtta har man på sig kaftanen OCH fastnat i en björnsax. Vecka nio sitter man kvar i fällan med kaftanen på sig, det som tillkommit är ytterligare hormoner som gör att det känns som någon hällt vitpeppar rätt på hjärnan och sedan stängt locket.

Nu är det vecka tio och det som tillkommit är att jag har en manet i halsen.

När i helvete skall kaftanen sluta brinna, björnsaxen släppa, pepparhjärnan svalna och maneten försvinna?

Jag fattar inte hur ett ligg kan vara boven. Men det är verkligen inget här i livet som är gratis. Att ligga med någon kan verkligen stå dig dyrt.

Det borde bli en folksaga med avslutande visdomsord.

20140510-181553.jpg

Pippi långstrump var filosof

Hon är filosof, Pippi, som tillämpar lustprincipen.

Barn frågar ständigt och undrar konkret vad det är vi egentligen menar. Hos vuxna dör nyfikenheten allt mer när vi finner svar på frågorna om livet. Detta hotar filosofins framfart. Barn slutar aldrig fråga eller undra, om de allra mest simpla saker, kan tyckas. Frågan vem är det som bestämmer och varför ställs i barndomen vareviga dag, men i takt med hierarkisk underkastelse och medvetenhet om normativ maktstruktur slutar den växande människan att ifrågasätta detta. Det finns en bok Pippi och Sokrates (J.Gaare & Ö. Sjaastad, 2002), där de två författarna drar tydliga paralleller mellan den store antike filosofen Sokrates och vår tids Pippi Långstrump.

Pippi långsrump är en filosof i allra högsta grad. Tillsammans med alla barn. Hon omger sig av ynglingar, driver runt, ifrågasätter och provocerar till både barns och vuxnas fasa. Hon är en mångsysslare med ett kritiskt öga till samhällsstrukturer och både uttolkar och förändrar världen hon lever i. Possibilismen, allt är möjligt, är hennes signum. Tron på att verkligheten skulle vara given och färdigdefinierad är svag. Pippis påhittade antropologiska berättelser är smyckade med lögner för att göra de mer spännande, men hon utger heller inte dessa för att vara sanna.

Matti Bergström, en hjärnforskare framhåller att det finns ett centrum för viktlöshet i hjärnan, främst hos barn. Pippi lever efter den lustprincipen som kantas av upp och nervändhet, klänga och skutta, medan hela skolsystemet arbetar emot. Vårt västerländska, civiliserade och livslust-hämmade konventionella samhälle är den egentliga bakvända vägen för Pippi. Hon är en talesperson för den fria pedagogikens tankar om kunskapsvidgande genom egna erfarenheter och lek. Den fria pedagogikens invändning mot skolans kunskapsförmedling är att den är för abstrakt och åtskiljd från just erfarenheter och mångfald.

Jag gillar lustprincipen. Fler vuxna borde tänka på den.